23.10.2014 Views

ROMA-Holocaust

ROMA-Holocaust

ROMA-Holocaust

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

ande Ravensbrück, ande zhujengi lageri. Vi<br />

andar o Dachau numa zhujen ingerde kothe.<br />

Pala jekhkaver ashade amen, kade trubulas<br />

andre te zhas ande jekh baro kher. Nange sa mas,<br />

thaj tele rangle amen. Dine amen gada, pe lende<br />

numeri sas, amaro lageresko numero lol sas. Le<br />

biboldengi galbeno sas. Kas zeleno sas, kodol<br />

chorde, mudarde varikas. Shaj nalyuva sas, kerde<br />

amenge than ando barakko. Duj shela samas<br />

ando jekh barakko. Inke vi pilachi sas andre, thaj<br />

varisode felyastra, thaj vi tatyarnas andre.Trin<br />

sastronu pato sas kethane shudime, duj-trin<br />

zhene samas pe jekh pato.<br />

(…)<br />

E kapuvora biboldura sas le, kodolen ando<br />

1944-engo ingerde kothe. Jekhvar chingardel o<br />

kapo: Mágdáléná Hódoszi, Mágdáléná Hódo -<br />

szi, av kathe. Atunchi jekh parnyi SS-icki zhulyi<br />

ingerdas man. Chi zhanav so kerdas manca,<br />

kanak opre ushtyilom, ande jekh doktoricko<br />

kher ushtyilom opre. Varisoske zhulyengi sastaripo<br />

sas.<br />

Pe kode seroj, andemande pusade variso,<br />

atunchi inke opre somas. Chi na gindyisardam<br />

so keren amenca. Na akar-kasa kerde kadale,<br />

avri zumade pe amende variso. Numa butara<br />

zhanglom – akanak na anda kode phenav, ke me<br />

mujeski romnyi som – uzho thaj sizno shej<br />

trubulas lenge. Pala kede nasvalyi kerdyilom, sa<br />

dukhalas muro perr, thaj xutyeldom jekh baro<br />

phabardo nasvalyipo.<br />

Ando lageri sako dyes ropaj thaj kolompiri<br />

sas. Avri dine, pe jekh dyes sode manro phirel<br />

amenge. Sako dyes kasavo xaben sas, sar kaver<br />

dyes. Ushtyipo karing o panzh chaso sas, pala<br />

A tábori kórházban ébredtem fel, egy rendes<br />

tábori kórház volt. Valami nôgyógyászat.<br />

Arra még emlékszem, hogy valamit belémfecskendeztek,<br />

valami injekciót. Akkor még éb -<br />

ren voltam. Nem is sejtettük, hogy mit csi -<br />

nálnak. Nagyon kiválogatták, hogy kivel vé -<br />

gezzenek kísérletet. Csak sokkal késôbb tudtam<br />

meg – és ezt most nem nagyképûségbôl mondom<br />

– szóval, hogy tiszta életû, szûz nô kellett<br />

ehhez nekik. Negyvenfokos lázam lett utána,<br />

állandóan görcsöltem, petefészek-gyulladásom<br />

volt évekig.<br />

A táborban minden nap répa volt, meg<br />

krump li, össze volt keverve, egybe. Meg volt<br />

adva, hogy egy napra hány deka kenyér jár.<br />

Mindennap egyforma ebéd. Ébresztô ötkor,<br />

rögtön appel. Sorba kellett állni, és mindennap,<br />

minden isten áldott nap megolvastak bennünket.<br />

Álltunk, én néztem a csillagos egekre, hogy<br />

édes jó istenem, ha van isten, tudják-e azt a<br />

szüleink, hogy mi mit szenvedünk. Mit fa gyos -<br />

kodunk, mit éhezünk. Ez minden reggel az<br />

appelen eszembe jutott. Meg titokban, hogy ne<br />

vegyék észre, sóhajtoztam felfelé. Ezt soha nem<br />

tudom elfeledni. Ez volt a legrosszabb. Fáz tunk,<br />

és mozdulatlanul kellett állni. Szakad ha tott a<br />

hó, az esô, nem számított semmi. Mindig csak<br />

arra gondoltam: a csillagos ég tudja hol<br />

vagyunk, és hát ez az ég van otthon is mi ná -<br />

lunk, bárcsak tudnék üzenni, hogy hol vagyok.<br />

Minden reggel.<br />

Aki megmozdult, vagy kiállt a sorból, mindjárt<br />

kapott is egyet. Onnan megszökni, ott<br />

ellenállni nem lehetett. Annak annyi is lett<br />

volna. Akirôl észrevették, hogy kint maradt,<br />

experiment on us. Later I had found out – and<br />

I am not saying this because of bumptiousness<br />

– that they needed a pure, virgin woman for<br />

that. After that I had a forty degrees fever, spasmodic<br />

pains all the time, and for years I had<br />

ovaritis.<br />

In the camp, we had carrot and potato<br />

mixed together every day. They had calculated<br />

the amount of bread per day. Every day we ate<br />

the same lunch. Reveille at five and assembly<br />

right away. We had to line up and every day,<br />

every blessed day, they counted us. We were<br />

standing there and I looked up the sky, and I<br />

was thinking: ‘My God, do my parents know<br />

how much we are suffering, how much we are<br />

freezing and starving?’ That was what came<br />

across my mind every morning on the assembly.<br />

And in secret I kept on sighing upwards. I<br />

could never forget this. This was the worst. We<br />

were cold and we had to stand there still. It did<br />

not matter whether it was snowing or raining. I<br />

was always thinking about this: ‘The starry sky<br />

knows where we are, and there is the same sky<br />

at home, if only I could send a message about<br />

my whereabouts.’ Every morning.<br />

Those who moved or stepped out of line,<br />

were hit right away. To escape from there, to<br />

resist, was impossible. Anyone who tried, would<br />

have died. When they noticed that somebody<br />

was out or tried to steal food from the kitchen,<br />

that person was beaten badly. The guards were<br />

women as well. But they were worse than men.<br />

Some of them always had their stick with them<br />

and they thrashed us wherever they went. They<br />

were always looking for a reason to hit us. They<br />

83

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!