hiver - Historical Revisionism by Vrij Historisch Onderzoek

——————————————————————> Conseils de révisions / hiver winter 2007
Ahmadinejad.
Det rör sig här om antisionistiska rabbiner, som är mycket kritiska till staten Israel. Det är enligt
dessa rabbiner alldeles emot Guds vilja att sekulära och ateistiska judar samlar all världens judar
tillhopa i en likaledes sekulär stat behäftad med den moderna tidens alla gudsfientliga avarter.
Dessa rabbiner uttrycker också djup förståelse och starkt stöd för de förtryckta palestinierna. Det
är svårt att inte känna sympati för sådana judar, som tar sin religion på djupaste allvar.
Konferensens ändamål uttrycktes klart och tydligt av arrangörerna i god tid innan: att bereda
forskare och debattörer från Väst möjligheten att fritt diskutera Förintelsen. Det visade sig bli
mycket svårt för västerländska medier att uppfatta detta ändamål och att informera om det till
tittare och läsare.
Denna frihet finns nämligen inte eller är beskuren i de flesta av Europas länder. I Tyskland,
Österrike, Frankrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Spanien, Polen och Litauen är det i lag
förbjudet att offentligt yppa tvivel på den offentligt vedertagna uppfattningen om Förintelsen, alltså
föreställningen att tyskarna på Hitlers order dödade c:a sex miljoner judar, huvudsakligen i
gaskamrar. Dylikt kallas ”förnekelse av Förintelsen” och kan rendera delinkventen alltifrån tio års
fängelse till skyhöga böter.
I andra europeiska stater, som inte kriminaliserat ”förnekelse av Förintelsen”, straffas sådana
tankebrottslingar på andra sätt, till exempel genom att avskedas från arbetet.
Sverige har inte någon lag, som kriminaliserar självständigt tänkande om det förflutnas händelser.
Men knappt hade den ende svenske deltagaren i konferensen, Jan Bernhoff, kommit hem, förrän
massmedierna kastade sig över honom och ifrågasatte att han skulle få behålla sitt arbete som
lärare vid Åsö gymnasium i Stockholm.
Radions program ett ordnade den 14 december en debatt mellan skolminister Jan Björklund och
tidningen eXpos Richard Slätt. Typiskt för dylika debatter är att de alltid sker om personerna ifråga,
aldrig med dem. Skolministern ansåg det ”oacceptabelt” att en svensk lärare deltar i en sådan
konferens. Han preciserade med att Bernhoffs deltagande var ”en otrolig provokation och en
kränkning mot oss alla”.
Redaktör Slätt däremot försvarade på ett hedersamt sätt yttrandefriheten. Han avkrävde
skolministern en förklaring om huruvida han ansåg yttrandefrihetsgrundlagen stå över skolans
läroplan eller tvärtom. Björklund svarade med svammel: ”Yttrandefriheten är ju viktigast. Men det
är en skillnad. Man får ju inte i sin lärargärning gentemot eleverna säga vad som helst.”
Mot detta måste sägas att det är självklart och ligger utanför debatten om yttrandefriheten rörande
Förintelsen att det nödvändiga grundlagsskyddet för yttrandefriheten inte betyder att man ”får
säga vad som helst”, såsom förolämpningar, smädelser eller uppmaning till brott mot personer
eller grupper. Men sådant ägnade sig inte Bernhoff åt i sitt anförande vid Teherankonferensen och
inte någon annan delegat heller. Skolministern har alltså ingen anledning att inte lika klart och
konsekvent som redaktör Slätt försvara Jan Bernhoffs rätt till att hysa mot etablissemanget
avvikande åsikter om det förflutna utan att av svenska myndighetspersoner straffas, trakasseras
eller förföljas härför.
Teherankonferensen avslutades med att president Ahmadinejad önskade delegaterna en lycklig
hemresa och uttalade sin förhoppning att de inte skulle trakasseras och bestraffas i sina
hemländer. Det var lika omtänksamt som insiktsfullt av den iranske presidenten.
Frankrikes president Jacques Chirac föranstaltade nämligen genast om åtal för professor Robert
Faurisson för att han deltog i konferensen, och här hemma avstängdes Jan Bernhoff av sin rektor
från sitt lärararbete med omedelbar verkan. Säkerligen handlade rektor på tillskyndan av det
liberala skolborgarråd i Stockholms stad, som offentligt fördömde Bernhoff.
Därmed visade ifrågavarande myndighetspersoner med sitt handlande att president Ahmadinejad
hade alldeles rätt: Europa behöver en fri och öppen debatt om Förintelsen och i brist på en sådan
får Islamiska republiken Iran arrangera den.
Den danske delegaten professor em. Christian Lindtner meddelade mig i ett telefonsamtal att
president Ahmadinejad under konferensen uttalat att ”Iran är alla fritt tänkande människors andra
hemland”. Det uttalandet träffade gästerna mitt i hjärtat. Prof. Lindtner omtalade vidare att han
var mycket imponerad över de iranska arrangörerna: De var ”mycket intelligenta, mycket kunniga,
mycket vänliga, utstrålade idel välvilja”.
Prof. Lindtner hade före avresan lovat en dansk tidning att han skulle ge den iranske presidenten
en dunk i ryggen för hans ”mod och hederlighet” att ordna denna konferens. Det fick han också
tillfälle till, och dr Ahmadinejad mottog skrattande ryggdunken i fråga.
Söndagen den 17 december ägnade Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter sin
huvudledare åt Jan Bernhoff. Under rubriken ”Lögn maskerad till sanningssökande” påstod den
— 163 —