Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

antyds av kommentarer exempelvis då ornitologen försäger sig: ”Men
nu tycker jag faktiskt att vi ska följa flickebarnet – jag menar Robin –
tillbaka, innan det mörknar” (Missne och Robin, 89). Ornitologen
fungerar som en vuxen beskyddare och genom hans repliker rubbas
berättarsituationen, i och med att Toruns flickskap synliggörs. Dessa
repliker antyder således att hennes förklädnad är avslöjad, men även att
ornitologen väljer att delta i hennes lek, samtidigt som han skyddar
henne för de faror denna lek för med sig.
* * *
Valet av berättarperspektiv i Missne och Robin bidrar till att skapa
tvivel kring könstillhörigheten. Genom att Edelfeldt väljer en opersonlig
internt fokaliserande berättare som går tätt inpå den förklädda flickan
motsvarar berättarperspektivet så gott som en personlig berättare, men
ändå inte, på grund av den helt avgörande skillnaden att språket inte
behöver anpassas till en trovärdig tolvårings nivå. Berättarperspektivet
präglas genom den interna fokaliseringen av en stark flicksolidaritet och
leder till att skildringen av flickuppväxten är emancipatorisk. En
kvinnlig författare som väljer en opersonlig internt fokaliserande
berättare lyckas i detta fall ta hänsyn till det flickspecifika.
Susan Lanser diskuterar fallet då en kvinnlig författare väljer en
personlig berättare med omarkerad könstillhörighet. Lanser frågar sig
huruvida det faktum att författarens könstillhörighet avslöjas på
omslagets kan inverka på uppfattningen av berättarens
könstillhörighet. 49 Edelfelt väljer inte en personlig berättare. Men på ett
liknande sätt kan läsarens medvetenhet om Edelfeldts könstillhörighet
färga av sig på hur berättarperspektivet. Trots att den interna
fokaliseringen lyfter fram flickans medvetande och upplevelse, kan
medvetenheten om författarens kön ytterligare förstärka hur detta
uppfattas, det vill säga understryka flickskapet. Berättarperspektivet ter
sig i Edelfeldts fall som ett utpräglat feminint, snarast feministiskt,
perspektiv i bemärkelsen att flickuppväxten iscensätts nyansrikt.
Relationer kvinnor emellan framställs som centrala utan att
maskuliniteten marginaliseras. Maskuliniteten framstår å sin sida som
annorlundagjord, hos Edelfeldt främst representerad av den androgyna
Missne. Detta hänger igen å sin sida ihop med att fokaliseringen ligger
49 Lanser 1996, 254 undersöker Jeanette Wintersons Written on the Body 1993.
150