Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Carolins kluvna identitet, som speglas i hennes dubbelnamn
Saga Carolin, inverkar även på berättarperspektivet eftersom
brevväxlingen mellan hennes båda sidor återges. Såldes kommer både
Saga och Carolin i uttryck i skrift, vilket tjänar till att dubbelbelysa
karaktären eftersom dessa två sidor av samma jag, som därutöver är
berättarjag, är i ständig fejd med varandra. Enligt Lansers kategorier är
detta frågan om en privat berättarsituation då det gäller brevskrivandet.
Rimmon-Kenan, till skillnad från Seymour Chatman som uppfattar vissa
diskursformer som icke-berättade, 91 menar att det alltid finns en
berättare i texten. Även om texten består av dialog, flaskpost, brev eller
dagböcker, finns en högre narratologisk instans som ansvarar för citat
och transkribering av detta material. 92 Det väsentliga här är att dessa
infogade brev och berättelser fyller funktionen att nyansera
flickskildringen, genom att flickberättaren i denna form bearbetar det
hon upplever. Brevväxlingen åskådliggör olika sätt att betrakta
verkligheten. Toijer-Nilsson hänför denna uppspaltning, där Carolin står
för det medvetna och Saga för det omedvetna, till C. G. Jungs Mitt liv
eftersom Carolins brevväxling med Saga följer samma mönster som
Jungs brevväxling med sin kvinnliga sida, Anima. 93
Skugg-gömman inleds av den personliga berättaren som
formulerar ett brev till Saga. Sedan övergår texten till opersonligt
berättande: ”Utan att lyfta pennan från pappret blir hon nu sittande en
lång stund med blyertsudden vilande på punkten efter sitt namn” (Skugggömman,
14). I samma kapitel förekommer även ”Den försmådde
(förslag till skådespel eller biograffilm av C. J.)”, som återger en
månskenspromenad som Carolin gör tillsammans med en trånande ung
man (Skugg-gömman, 17). Carolin kommer med en metafiktiv
kommentar om hur hon har gått till väga då hon har skrivit
skådespelsskissen, vilket uttrycks genom personligt berättande. Den
personliga berättaren infogar dock en parentes som uppmärksammar att
hon har glömt att hålla sig till distanserande tredje person: ”(Oj! Här
glömde jag hålla mig till tredje person! Men gör det alltså nu i
fortsättningen)” (Skugg-gömman, 20).
91 Chatman 1978, 33-34.
92 Rimmon-Kenan 1983, 88.
93 Toijer-Nilsson 2000, 198.
188