Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

I flickskildringen under 1980-talet representeras flickan som
annorlunda, vilket skymmer femininiteten. Ofta placeras den förklädda
flickan på betryggande avstånd i historisk eller retrospektiv tid. Om hon
mot förmodan beskrivs i sin samtid är det med hjälp av farsens eller
karnevalens medel. För att parafrasera Sonja Svensson undrar jag om
perioden rentav drabbas av ”flickfobi”, eftersom flickor påfallande ofta
gästspelar i pojkroller.
Flickmakt och värnlöshet
Vardagen var satt på undantag i ungdomsromanen under 1980- och
1990-talen. Den fortsatta koncentrationen på skildringar av våld,
övergrepp, gruppvåldtäkt, incest, skilsmässor, svek, samhällskritik,
ätstörningar, mobbning, självmord, ung död, urbanitet, förort,
självupptagna mödrar och frånvarande fäder samt barn som agerar
föräldrar till sina föräldrar är de dystra ingredienserna i 1990-talets
ungdomsroman. Decenniet skyggar varken för syskonincest eller för
barn som dödar barn. Den undantagsunga är vardagsmat medan den
vanliga unga inte verkar lika välfunnen för den dramatiska utvecklingen
i romanerna. En viss trötthet uppstår kring formexperimenten, som
placerar stort ansvar på läsarens axlar, inte minst i fråga om moraliska
ställningstaganden. Samtidigt skrivs romanerna i något som kallas
individrealism, det vill säga realismen är mer relationsrelaterad än
samhällsinriktad. 131 Många av böckerna har postmoderna drag, de
innehåller ett ironiserande och parodierande grepp och framställer
verkligheten som fragmentarisk, vilket görs tydligt genom den
uppbrutna formen. Relationen mellan skönlitteratur och verklighet
omförhandlas ständigt. Metalitterära grepp är vanliga och
synvinkelbyten samt ifrågasättanden av textens sanningshalt präglar
texterna.
Sonja Svensson könsbestämmer kategorin ungdomsroman
under 1990-talet till att vara maskulin, eftersom hon anser att tendensen
att ungdomsböckerna skildrar en maskulin sfär dominerar. 132 Den
moderna könsintegrerade ungdomsboken kom enligt henne under 1990talet
allt mer att likna ”a young male novel”, pojkboken i ny tappning.
131
Jakobsen 1999, 38-39.
132
Svensson, Sonja: 1994 ”Ungdomsboken – vad är han? En samtidspejling.”
Barnboken 1994/ 2, 32-35.
40