Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Carolin visar både distans och självkännedom i förordet. Hon medger att
hon är gåtfull även inför sig själv och rentav en skrymmande
personlighet som måste ransoneras och reduceras för att rymmas inom
bokpärmar. Ur förordet kan Gripes projekt urskiljas. Som ett svar på de
frågor som i de tidigare böckerna lämnats obesvarade skriver hon nu ur
Carolins perspektiv, ett riskabelt tilltag eftersom den undanglidande
Carolin troligtvis riskerar att mista sin lyster då läsaren får tillgång till
hennes berättarröst. Samtidigt fungerar romanen som en korsbelysning
av Berta, som nu i sin tur framställs utgående från en annan personlig
berättare, nämligen Carolin. Perspektivbytet avslöjar att Carolin
upplever Berta som den helgjutna, medan hon ser sig själv som splittrad
till personupplösningens gräns. 87 Att Carolin som förklädd flicka nu får
en egen röst är förstås positivt och frigörande, inte minst lösgörs hon
från Bertas föreställning om henne och kan komma med egna
perspektiv. Lidström menar att modusskiftningarna i berättarperspektivet
följer det hon kallar metamorfostematiken, vilket betyder att
berättartekniken har tät anknytning till den tematiska utvecklingen i
verket. Även glidningen mellan genrer motsvarar som sagt flickornas
utveckling. 88
Gripe upprättar ett komplicerat berättarperspektiv där den
personliga berättaren i sin tur väljer att berätta genom en opersonlig
berättare samt att infoga både brev och skisser till skådespel och filmer
samt drömmar. Dessutom markeras berättarperspektivet öppet.
Tempusväxlingar mellan presens och imperfekt förekommer även. 89 I
manuskripten, där scenanvisningar anges, finns enligt Lidström en
möjlighet till simultanitet och att uttrycka subjektivitet annorlunda,
vilket jag håller med om. 90 Samtidigt fungerar de olika berättargreppen
för att understryka bilden av Carolin som en skapande flicka. Att Carolin
själv skapar sin berättelse poängteras genom berättarperspektivet, vilket
ofta kommenterar själva skrivsituationen och skrivstrategierna och
därmed anlägger ett metaperspektiv på berättarsituationen, vilket
fungerar som distanserande effekt.
87
Fagerström, Gudrun: 1998 ”Maria Gripe.” Författare och illustratörer för barn och
ungdom 3. Bibliotekstjänst, Lund, 119.
88
Lidström 1994, 144 och 154.
89
Toijer-Nilsson 1994, 197.
90
Lidström 1994, 148.
187