Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

dramatiskt maktövertagande där kvinnorna hämnas på manssamhället
och tillsammans tar sina öden i egna händer. Karnevalens struktur är
även uppenbar i skildringen av Lasse-Maja som ”karnevalens kung”.
Han, som är en utstuderad tjuv och bedragare, dansar och sjunger en
upprorisk sång som antyder att tjuvaktighet förekommer i alla kretsar:
”Vi äro bröder käre vänner alla. / Tjuvar, herrar, pöbel och pack!”
(Stortjuvens pojke, 202). Ramsan knyter ironiskt samman män i olika
samhällsklasser till en av de makthavande oönskad hegemoni. Romanen
igenom spelar den dubblerade förklädnaden en avgörande roll. Matrisen
för mannens förklädnad till kvinna och flickans till pojke korsbelyser
varandra. Jossi är en klar kontrastfigur till mannen i kvinnokläder, som
använder förklädnaden i brottsligt syfte, medan pojkklädseln för Jossi
framtvingar en moralisk kamp. Återanpassningen präglas i Stortjuvens
pojke av subversivitet. Flickan frigörs från sin tidigare begränsade
tillvaro och hon har i slutet mer makt än inledningsvis. Manssamhällets
maktfördelning har följaktligen rubbats, åtminstone en aning. Samtidigt
fungerar det romantiska slutet som en hyllning av flickan, som nu får
leva ut sin heterosexualitet, utan att för den skull avstå från
kvinnokampen.
Självförverkligande i vitt
Skuggtetralogin är den mest omfattande berättelsen i materialet eftersom
den består av flera romaner. Intrigen och dess delintriger sträcker sig över
fyra böcker eller, om man väljer att betrakta den reviderade versionen av
Skuggornas barn som en ny text, rentav över fem. Sammantaget utgör
helheten cirka 1400 sidor (eller 1700 sidor version två inberäknad).
Eftersom materialet på grund av att det är fördelat på flera romaner består
av intriger som inleds och avslutas, eller lämnas öppna kommer jag att
kommentera motivets delupplösningar. Detta trots att jag i princip
betraktar sviten som en enda sammanhängande text. Därutöver skildras
händelseförlopp ur olika perspektiv av den personliga berättaren Berta
och den personliga berättaren Carolin.
Det avgörande för förklädnaden, som rubbar skenbart fasta
kategorier, är om en ny maktfördelning upprättas i slutet och huruvida
maskulinitet och femininitet tillåts samspela på jämbördiga villkor.
Carolins karneval är självvald och lekfull, men dess psykologiska
konsekvenser är direkt drabbande då förälskelser och andra känslor som
väcks är svåra att hantera. Förklädnadens följder riskerar att bli förödande
292