Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

iljant på cykel. Men utseendet är flickaktigt. Krille bestämmer sig för
att Janne är en flicka, för att sedan tvärvända då Janne presenterar sig:
– Tjena! Jag heter Janne. Vad heter du?
Tjejen hette Janne, alltså, jasså, jo, och Krille det var jag det, som blixtsnabbt
teg med att jag trott att han hette Pippi. (Janne, min vän, 6)
Från pronomenet ”hon” växlar Krille omedelbart till ”han”. De flesta
forskare väljer att skriva ”han” om Janne eftersom texten konsekvent
använder pronomenet ”han”. 119 Ur ett feministiskt perspektiv betyder
detta inte ett osynliggörande av Jannes flicktillhörighet, utan snarare en
indikation på att könskategorin rubbas. Jannes utseende är flickaktigt,
handlingarna maskulina och pojkberättaren Krille är förvirrad av dessa
motsägelser. Krille tar Janne för en pojke eftersom det är tryggast så
och eftersom Janne då uppfyller de föreställningar som Krille har. Janne
är som flicka ovanligt tystad och osynliggjord i texten, därför ligger det
även utanför texten om hon medvetet antar förklädnad eller inte.
Detaljerna är oklara och förklädnaden statisk. Som litterär konstruktion
kan Janne vara både han, hon eller någonting tredje. Det relevanta är att
eftersom Janne genom pojkblicken och pojkrösten upprättas som en
grumlad karaktär, samtidigt som Jannes performativa maskulinitet ger
utrymme för Krille att vara en mjuk pojke, krackelerar könsordningen.
Den förklädda flickan skapar således sprickor i kategorierna, särskilt
som hon genom pojkens röst framstår som mer främmandegjord än vad
hon eventuellt skulle göra om hon hade en egen röst.
* * *
Berättarens könstillhörighet är avgörande för hur läsaren uppfattar
texten. Det finns en grundläggande skillnad mellan det perspektiv
Kullman och Pohl som författande män anlägger då de väljer att låta ett
pojkmedvetande berätta förklädnadsromanen och därvidlag görs det
rentav en poäng av att pojkmedvetandet har uppenbara svårigheter med
att greppa den förklädda flickans femininitet. Då Stark och Wahl väljer
crossvokalisering som berättargrepp och lägger berättarrösten i den
förklädda flickans mun uppstår omedelbart en trovärdighetsproblematik
eftersom det flickspecifika antingen förträngs, föraktas eller förvrids.
119 Lundqvist 1994, 201 följer romanens bruk av han.
203