Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

flickor som konstrueras i relation till matrisens grundtyper. Denna
dynamik kan inte underskattas som ett led i att omformulera flickskapet.
Förklädnadsmotivet används i 1980-talets ungdomsroman
uttryckligen i syfte att fördjupa och problematisera diskussionen om
könsordningen i relation till tidigare årtionden. Konventionen att
experimentera med androgyna visioner och maskulinisering av flickan
är en för flickskildringen ofta upprepad strategi. Men det är då denna
strategi vidareutvecklas till att omfatta kvinnolitterär estetik och till att
lyfta fram flickspecifika frågeställningar och emancipatoriska strategier
som användningen av förklädnadsmotivet blir utmanande och fungerar
som en del av förnyelsen av ungdomsromanen.
Förklädnadsmotivets inneboende motsägelsefullhet är särskilt
uppenbar i det ambivalenta slutet, vilket kan användas både för att bryta
upp cementerade föreställningar om kön och för att befästa
förminskande antaganden om könsbundna egenskaper. Det ingår i
förklädnadsberättelsens väsen att den förklädda flickan måste avslöjas.
Författaren måste visa vad som har hänt, samt vilka följder detta har för
flickskildringen. Upplösningen är beroende av ett samspel mellan
författarens syfte och dennes förmåga att realisera motivet.
Till karnevalens cirkulära struktur hör det obönhörliga slutet,
som i förklädnadsromanen innebär ett avslöjande av biologisk
könstillhörighet, ofta i form av en konkret demaskering genom en
avklädning eller omklädning. Avslöjandet är antingen ett frivilligt val
eller ett påtvingat måste för den förklädda flickan. Är avslöjandet
frivilligt finns möjligheten att skapa en uttrycklig könsperformans.
Författaren anspelar då ofta romanen igenom på risken för demaskering.
Den antagna pojkpersonan är en falsk identitet som inte kan
upprätthållas eftersom detta skulle bryta mot de kompositionsmässiga
reglerna för förklädnad. Om förklädnaden upphör tidigare än i
romanens slut är förklädnaden enbart episodisk och romanen i strikt
bemärkelse ingen förklädnadsroman.
Upplösningen består således alltid av en demaskering, där den
förkläddas pojkpersona upplöses och skapar plats för flickan som flicka.
Enligt förklädnadsmatrisens tionde punkt, demaskering, vilken närmare
diskuteras i föreliggande kapitel, består förklädnadsromanens
upplösning i 1980-talets ungdomsroman av följande alternativ:
273