Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

ungdomsboksförfattare. 142 Svensson nyanserar således delvis
Lundqvists fokusering på de manliga författarna, men ännu fattas
djupgående analyser av decenniets förnyelse. Gripe, Edelfeldt och
Möller förnyar flickskildringen genom lyhörda flickporträtt med starkt
emancipatoriska drag. Särskilt intressant är det att de använder den
förklädda flickan i detta syfte.
Lundqvist är väl medveten om att 1980-talet innebär en vidare
genrerepertoar, men eftersom hon väljer att granska de realistiska
verken blir även hennes beskrivning av förnyelsen vinklad.
Exempelvis faller Maria Gripe utanför Lundqvists kartläggning på
grund av att hon vidgar realismen med den fantastiska berättelsens
övernaturliga inslag. Detsamma gäller för Edelfeldt. 143 Detta är
beklagansvärt eftersom en annan fokusering, på motiv snarare än
genre, kunde ge en mer nyanserad bild av förnyelsen av decenniets
ungdomsbok. Lundqvist missar den intressanta tendensen att de
kvinnliga författarna, och i mina ögon även förnyarna, väljer att verka i
genrer som överskrider den samhällsrealistiska romanens krav på
verklighetskontakt utan att för den skull ge avkall på realismen.
Snarare är de förnyare i kraft av att de förmår utveckla realismen.
Lundqvists argumentation är inte vattentät eftersom hon
inkluderar retrospektiva berättelser och berättelser som överskrider
realismen, som Janne, min vän och Dårfinkar och dönickar. 144
Tendensen är att ungdomsromaner läses som verklighetsavspeglande,
snarare än som symboliska, vilket leder till att
verklighetsöverskridande drag försummas. Enligt min mening är det
kombinationen av verklighetstroget och fantastiskt som skapar
spänningsfält i texterna. Decenniet betecknas, i namn av den ökade
komplexiteten, av en genreupplösning där författarna som en del av
förnyelsen sammanfogar mönster ur olika genre-repertoarer. Den
gängse bild av fältet som har cementerats är således att under tidigare
decennier, 1960- och 1970-tal är ungdomsromanen främst kvinnliga
författares angelägenhet, medan de manliga författarna under 1980talet
träder in och förnyar ungdomsboken och gör den mer komplex.
142
Svensson 1995, 19-20.
143
Lundqvist 1994, 96.
144
Nikolajeva 1999, 154 läser Janne, min vän som en mytisk skildring, inte som
samtidsrealism.
48