Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

orgerliga duktiga flickan konfronteras på så sätt med den frigjorda,
självständiga flickan. Carolin uppmanar Berta att leva i enlighet med
den julklappsbok, Elin Wägners Norrtullsligan (1908), som Carolin har
fått av Bertas farmor. Berta borde enligt Carolin opponera sig mot
ojämlikhet i utbildningsmöjligheter och likt Elin Wägner trotsa sitt
borgerliga ursprung: ”Hon [Carolin] var upprörd över att det i vår stad
fanns gymnasium för pojkarna, men bara flickskola för oss. Man
räknade alltså inte med att flickor kunde vilja studera vidare vid
universitet” (Skuggan över stenbänken, 110). Carolins roll i berättelsen
är till stor del att leda Berta till frigörelse från borgerlighetens snäva
flickroll.
Emancipationsdiskussionen förs även i …och de vita skuggorna
i skogen där könsdiskursen kontrasteras kärnfullt, exempelvis genom att
Bertas mamma alltid säger ”bli gift” medan Carolin säger ”gifta sig”
(…Och de vita skuggorna i skogen, 43). Synen på äktenskapet har
Carolin i sin tur ärvt av sin egen mamma:
De hade samma åsikter till exempel om äktenskapet. Carolin skulle inte gifta
sig. Hon tänkte inte göra sig beroende av en man för resten av livet. Modern
hade resonerat likadant. Aldrig binda sig. Friheten framför allt! (…Och de vita
skuggorna i skogen, 15)
Carolin menar att Bertas mamma har agerat dörrmatta åt en bortskämd
man i hela sitt liv och att det inte är någon vidare förebild för en
emanciperad kvinna.
I de gotiska delarna av tetralogin står slottsfamiljen i fokus, och
Carolin framstår mer som en vanlig pojke i sin temporära förklädnad.
Då Carolin är förklädd träder istället Bertas frigörelse i förgrunden, så
som i kampen kring hennes konfirmationsklänning, där Berta vägrar
bära moderiktigt vitt av solidaritet med de mindre bemedlade
kamraterna som är tvungna att bära svart. 54 Karnevalen innesluter i och
med detta en maskulinisering för den tidigare emanciperade flickans
del, medan den tidigare traditionellt duktiga flickan i och med
karnevalen erbjuds möjligheten till emancipation. Gripe använder sig
således av karnevalens strategier på ett annorlunda sätt än de texter som
tidigare diskuterats. Främst beror detta på hennes direkta kontakt med
den kvinnolitterära estetikens konventioner för att beskriva femininitet.
54 Toijer-Nilsson 1987, 63.
255