Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

spegel. Karnevalsprincipen främmandegör vardagsverkligheten, vilket är
en strategi ungdomsromanen gärna tillgriper:
I alla dessa fenomen, [utryck för den karnevalskt-groteska formen] hur olika de än
är till sin karaktär, har den karnevalskt-groteska formen liknande funktioner: den
helgar friheten att fabulera och uppfinna, tillåter att heterogena och i rummet
avlägsna element förenas och närmas till varandra, hjälper människan att befria sig
från den förhärskande synen på världen, från alla konventionella regler, etablerade
sanningar, alldagliga och banala gängse meningar, den gör det möjligt att se på
världen med andra ögon, att känna att allt som existerar är relativt och följaktligen
att en helt annan världsordning är möjlig. 7
Eftersom flickor i västvärlden är dubbelt förtryckta, dels som barn och
dels som flickor, har karnevalen även stor betydelse för flickskildringen i
ungdomsromanen eftersom den möjliggör för en underordnad kategori att
tillfälligt ta makten, och det genom lekfulla strategier som drift och skratt.
Verkliga flickor begränsas av sin maktlöshet, de har varken ekonomisk
eller politisk makt och de förväntas uppfylla vuxenvärldens krav på
anpassning utan att ifrågasätta den rådande ordningen. I ungdomsromanen
tillåts däremot flickor temporärt och under särskilda villkor att göra
uppror. De får vara starka, självständiga, modiga och ha makt. Då det
gäller de förklädda flickorna är det den begränsning som deras
könstillhörighet utgör som de tillfälligt befrias från.
Feministiska litteraturteoretiker kritiserar Bachtin för att se
karnevalen som omedvetet patriarkalisk och essentialistisk, särskilt i
behandlingen av kvinnokroppen och av kvinnliga röster. Denna kritik är
förvisso berättigad, men den ter sig även anakronistisk och därutöver snäv.
Antologin A Dialogue of Voices, beaktar möjligheter och utmaningar som
karnevalsteorin erbjuder för den feministiska litteraturteorin.
Huvudargumenten mot användningen av Bachtins teorier i en feministisk
analys är dels att han är man och dels att han inte explicit omnämner kön
som en kategori i sitt teoribygge. 8 Ingendera av de ståndpunkterna är
hållbara. Bachtins osorterade och öppna skrivsätt samt hans begrepp
heteroglossia, dialogism och karneval inbjuder bland annat till
diskussioner om röst och kön och hans teorier kan rentav te sig så
skräddarsydda för den feministiska diskussionen att det frapperar att
7 Bachtin 1986, 44.
8 A Dialogue of Voices. Feminist Literary Theory and Bakhtin. 1994 Hohne, Karen &
Wussow, Helen (red.). Minnesota UP., Minneapolis, viii.
208