Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

– Och så behöver jag en lilldräng till stallet! Hans hand slog ner så häftigt på
Jossis axel att hon höll på att förlora balansen. Jossi, Ris-Kajsas sistfödda.
Egentligen Josefina. Kanske döpt till ett alltför vackert namn – var det därför
hon alltid kallades för Jossi? Josefina, det kunde skära folk i örona. Om man
nu visste att det satt på en oäkting. En sån som aldrig känt till någon far. En
sån som blivit till av en oturlig slump. Inte välkomnad, varken av präst eller
husbonde. (Stortjuvens pojke, 9)
Efter Älgens inledande replik uttrycks Jossis medvetande genom fri
indirekt diskurs och synvinkeln ligger hos henne. Här har således skett
ett snabbt perspektivbyte mellan återgivandet av Älgens uppfattning och
av Jossis. I detta fall får det effekten att Möller kan kontrastera en
maskulin uppfattning, nämligen den manliga blicken och en feminin,
den feminina, rentav feministiska, reviderande blicken. Därmed skapar
Möller genom rörlig fokalisering en grund för de inom
förklädnadsmatrisen verksamma strategierna maskulinisering och
emancipation.
Matrisens sjätte kategori, antaget pojknamn, kommenteras även
i detta citat. Karaktären Jossi uppfattar namnet Josefina som opassande
pretentiöst på en flicka född utanför det manliga styrande
etablissemanget. För Jossi är förklädnaden ett överlevnadsvillkor vilket
skall bidra till att rädda hela hennes fattiga familj. Modern kräver att
Jossi framträder förklädd till pojke och tar anställning som stalldräng.
Hennes hårda grepp om Jossis axel manar till tystnad. Det antagna
pojknamnet ger modern henne. Berättaren fokaliserar återkommande
Jossi genom fri indirekt diskurs:
– Och pojken? Vad heter min nya stalldräng?
Ris-Kajsa vände sig om i dörren. Ännu var hon tyst. Jossi väntade. Hur skulle
Kajsa lösa det här? Nu skulle hon säga det, att det blivit ett misstag, att pojken
i själva verket var en flicka.
– Jonas är vad han blivit döpt till! (Stortjuvens pojke, 10)
Modern går omedelbart in i könsförväxlingen. Jossis protester väcker
inget gehör hos modern: ” – Du är en pojk och hör sen!” (Stortjuvens
pojke, 12). Att Jossi kan tas för en pojke beror på att hon bär stulna
herrkläder som hon har norpat åt sig från ett klädstreck för att undgå
den bitande kylan. Jossi upptäcker pojkklädselns rörelsefrihet i relation
till kjolen som är opraktisk. Berättarperspektivet uttrycker Jossis
155