Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Ett par tunna vita sidenskor, två eleganta ben i ljusa silkesstrumpor sträcktes ut
genom dörröppningen, en svepande kjol, och så stod där nere en förnäm ung
dam i en utsökt sommarklänning och med en enorm hatt på sitt stolt lyftade
huvud. Hon hade en drottnings hållning. Jag drog mig skyggt tillbaka. Det
måste vara en slottsfröken någonstansifrån, och jag ville inte bli upptäckt där jag
stod, gloende som en lantlolla. ( Skuggornas barn a, 347)
Carolins rollspel, här hennes påfallande feminina eleganta uppenbarelse,
lurar än en gång Berta. Flicktyperna förnäm dam och lantlolla används av
berättaren Berta för att markera skillnaden mellan flickorna. Carolin är
fast besluten att avslöja sin könstillhörighet, medan Berta undrar om det
inte blir en alltför chockartad upplevelse för omvärlden att möta Carolin
klädd i kvinnokläder. Carolin är övertygad om att hon är samma
människa oberoende av kön. Hon är rädd att det skulle vara förödande för
henne att bli avslöjad och väljer därför att själv träda fram inför de olika
personerna i tur och ordning. Hennes demaskering återberättas i efterhand
för Berta.
Först har Carolin avslöjat sin rätta identitet för Rosilda, som inte
roats och stumt betraktat Carolin men ändå försonats med henne. Arild å
sin sida har inte förmått se på henne. Carolin har uppfattat hans
kommentar om att hon inte är det minsta lik Carl som ett underkännande
av henne som flicka. Berta känner till att Arild i själva verket redan vet att
Carolin har uppträtt förklädd till pojke eftersom han sett henne då hon
tagit ett dopp. Arild har i upprörda ordalag berättat för Berta om sin oro
över att vara förälskad i någon av samma kön samt att han en dag följt
efter Carl som gått mot stranden:
Han såg en smal rygg, ett par välformade ben, ett huvud som skrattande
kastades bakåt och två utsträckta armar, medan gestalten på lätta fötter dansade
ner mot vattnet för att strax efter uppslukas av vågorna som en sjöjungfru. Det
var nämligen en ung flicka. […] En bit från stranden reste hon sig plötsligt upp
och blev stående med vattnet till midjan. (Skuggornas barn a, 331)
Även här, som i tidigare exempel, utgör den blottade flickkroppen det
oåterkalleliga avslöjandet. Arild försöker förgäves intala sig att det är en
okänd flicka han ser och harmas över att han kunde ha varit gift med
Carolin om han hade vetat att hon var flicka. Denna vetskap döljer han
noga för Carolin. Problemet löses dock genom att Arild och Carolin visar
sig vara halvsyskon, vilket utesluter en romans dem emellan, samtidigt
som det faktum att det funnits ett begär dem emellan ger en incestuös
296