Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

och samtidigt en betydelseskapande process, avgör hur flickor skildras.
Den sätter en gräns för vad som i allmänhet betraktas som brukligt för
en flicka. Vad flickan kan göra och säga och hur hon kan se ut relaterar
till matrisen. Begreppet flickstereotyp är vedertaget, men understryker
inte som matrisbegreppet den underliggande processen. Denna process
är verksam både i den historiska och i den moderna kategorin.
Den tidigare forskningen uppmärksammar motsatsparet
anpassning och protest samt använder begreppet flicktyp utan att
etablera något övergripande mönster för flicktyperna, 1 vilket gör
begreppet otillräckligt eftersom det inte tar hänsyn till kategorins
deltagande i en diskurs. Även jag använder mig av det etablerade
begreppet flicktyp, men kompletterar det med begreppet flickmatris,
eftersom detta synliggör en förhandlingssituation mellan flickroller.
Matris betyder i denna bemärkelse en uppsättning drag för vad en
standardkaraktär och en typsituation oftast innehåller.
Folkloristen Helena Saarikoski undersöker hur kategorin dålig
flicka styr samtida verkliga flickors självuppfattning. Saarikoski
använder begreppet kirjoittamaton käsikirjoitus / ett oskrivet
manuskript, och relaterar till de oskrivna regler som omgärdar och styr
ett förväntat flickbeteende. 2 Begreppet matris är mer klargörande
eftersom det syftar på en struktur samtidigt som det anknyter till Judith
Butlers terminologi. Underliggande i matrisen finns ett heteronormativt
mönster. På samma sätt som den heterosexuella matrisen
könsbestämmer kroppar, sorterar flickmatrisen flickor. Matrisen
upprätthåller en föreställning om vad det innebär att vara flicka. Som
särskilt framträdande urskiljningskriterier då det gäller de i fiktionen
förekommande flicktyperna, vilka förstås även kan ha motsvarigheter
utanför litteraturen men inte behöver ha det, är de yttre markörerna
frisyr, hårfärg, klädsel och pojkaktigt beteende. Men även känslor spelar
stor roll.
Inom den svenska forskningen använder Sonja Svensson
begreppet flicktyp. Hon noterar att flickprotagonisten ofta åtföljs av en
väninna som är ”den duktiga och snälla väninnan” eller ”den djärva och
ofta elaka flickvampen”, vilka förekommer som prototyper i Alcotts
1
Toijer-Nilsson 1983 och 1987 och Westin 1994.
2
Saarikoski, Helena 2001: Mistä on huonot tytöt tehty? [Vad är dåliga flickor gjorda
av?] Tammi, Helsingfors, 35.
64