Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Ying Toijer-Nilsson är inne på samma tolkning som Hedén då hon ser
Kossans död som ”ett pessimistiskt inlägg i könsrollsdebatten” eftersom
tiden inte är mogen för en ambitiös arbetarflicka. 78
För pojkberättaren Roland innebär slutet att han tar den förklädda
arbetarflickans plats och kan försona sig med och förena sig med sina
”kamrater hästarna” (Stridshästen, 160). Roland sätter på sig
hästhuvudet:
Jag upptäckte att jag ännu höll Kossans hästhuvud i handen och satte på mig
det för första gången. Värden försvann, det blev mörkt.
”Titta, Roland har blivit häst”, sade Sixten
”Vi har fått en ny Kossan”, sade Olle.
Som genom ett prisma skymtade jag ögonslitsarna i hästhuvudet. Jag drog in
Kossans svett, Kossans lukt. Och Kossans röst var kvar i hästhuvudet, jag
hörde hennes rop från avgrunden:
En dag ska vi hästar färdas som Gulliver över de sju haven och vi ska inte
längre bära de rika och mäktiga på våra ryggar utan vi hästar ska ta befälet
och alla ska få samma möjligheter och samma rättigheter och i vårt rike,
Hästarnas rike, ska det inte finnas ord för lögn eller osanning, inga ord för
våld och krig, inget ord för rik och inget ord för fattig.
”Kom nu Roland”, sade Sixten.
”Det är inte Roland, ser du väl. Det är Kossan”, sade Olle. (Stridshästen, 159-
160)
Kullman skriver här tydligt i dialog med Swifts Gulliver’s Travels
(1726) där Gulliver besöker Houyhnnhnmrernas land, en intertextualitet
han öppet redovisar för genom Kossan som hänvisar till boken vid flera
tillfällen. Hos Swift är hästarna mer moraliskt högtstående än
människorna. Beroende på hur man väljer att läsa Stridshästen blir
Roland i första hand häst, det vill säga arbetare, och i andra hand flicka
genom att han i och med Kossans död förmår integrera hennes
jämlikhetsutopi i sitt tänkande.
Alfvén-Eriksson menar att slutet är skevt eftersom könsaspekten
kommer totalt i skymundan då visionen om jämlikhet mellan könen och
en värld där inte vänskap och kärlek brutalt utnyttjas faller samman. 79
Samtidigt är det för att denna aspekt grundligt tillintetgörs som den är
skriande viktig även i romanens upplösning. Det reaktionära draget som
framträder i och med att könskampen blir kväst och osynliggjord i slutet
78 Toijer-Nilsson 1990, 186.
79 Alfvén-Eriksson 1992, 82.
321