Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

II Från flickbokens typgalleri till förklädnadsromanens flicktyp
Motivet förklädd flicka framträder som en tendens inom skilda litterära
epoker, där det realiseras olika. Inom såväl den klassiska flickboken,
den tidlösa formellitteraturen som 1980-talets ungdomsroman – både
den samtidsrealistiska, den retrospektiva och den historiska – återfinns
berättelser om flickor som av en eller annan orsak förklär sig till pojkar.
Dessa förklädda flickor är ändå att betrakta som undantag eftersom de
inte utgör normen för flickskildringen. Trots att de flesta flickorna fyller
förväntningen på vanligt flickbeteende, återkommer ändå forskningen
ständigt till denna typ som tydligast överskrider normaliteten.
Flickskildringen i flickboken följer särskilda mönster medan
flickskildringen i den moderna ungdomsromanen följer andra mönster.
Väl medveten om diskrepansen mellan dessa kategorier kommer jag i
detta avsnitt att fokusera de relativt statiska underliggande
grundpremisser som flickskildringen i bägge fall bygger på. Då det
gäller flickskildringen traderas nämligen ett genomgående mönster som
visar sig vara seglivat. Trots att det realiseras enligt tidens aktuella
modell förblir ändå den gemensamma grunden oförändrad genom
seklerna. Poängen här är inte att göra en direkt jämförelse mellan
flickboken och ungdomsromanen, utan att uppmärksamma hur
könskonstruktionens grundvalar ser ut.
1. Flickmatris och representationer av flickskap
För att granska flickskildringar behövs ett analysredskap som
strukturerar de olika varianterna av flickor vilka förekommer i litterära
verk genom tiderna. Därför upprättar jag i detta kapitel en flickmatris,
det vill säga ett övergripande mönster för flickskildring. Matrisen har
genererats ur en mängd historiska exempel på flickskildring som den
tidigare forskningen diskuterar, av vilka jag här berör ett urval för att
belysa hur flickbokens pojkflickor utgör föregångare till den förklädda
flickan. Kapitlet behandlar således karaktärstypologi samt skisserar
konturerna av en historisk utveckling av flickskildringen som trots allt
sker på ytan.
Flickan i skönlitteraturen faller alltid tillbaka på en
underförstådd norm. Flickskildringar förhåller sig till en matris, där
några grundläggande flicktyper, samt normer som reglerar dessa typers
beteende, framgår. Matrisen, som är både ett underliggande mönster,
63