Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Skillnaden mellan den förklädda flickan som personlig berättare och
den förklädda flickan som berättas genom pojkprotagonisten är stor.
Pohl låter Krilles pojkröst dominera och det kan vara svårt för läsaren
att bryta sig ur Krilles subjektsposition. Textens spänning ligger i
tvånget att dela Krilles perspektiv och nödvändigheten i att bryta sig ur
det för att kunna uppfatta Janne.
Föga oväntat lyckas således strategin att skildra flickan som den
andra, annorlundagjord och obegriplig, samtidigt röstlös och tystad. I
materialet för denna studie lyckas däremot de kvinnliga författarna
bättre med att skapa trovärdiga förklädda flickor. Jag vill på inget sätt
antyda att män överlag inte skulle vara förmögna att skildra flickor, men
i materialet för denna studie är detta ett faktum. Egentligen hänger detta
mer samman med författarens medvetenhet än med författarens
könstillhörighet. Liksom Kossan fungerar som katalysator för Roland
gör Janne det för Krille. Både Berta och Krille påstår öppet att de
berättar om Carolin respektive Janne men i själva verket berättar de mer
om sig själva.
Berättarperspektivet är således som jag ovan visat den instans
som styr konstruktionen av den förklädda flickan. Valet av fokalisering
och vokalisering får långtgående följder för hur den förklädda flickan
framställs. Det har konsekvenser för om den förklädda flickan har en
egen röst, om hon är en verbal aktör, både muntligt och skriftligt, eller
om hon tystas vilket kvinnliga karaktärer i litteraturen genom tiderna
ofta har gjorts. Maktförhandlingen är därmed uttryckt och inte
undertryckt.
I föreliggande kapitel har jag visat hur berättarperspektivet styr
flickskildringen. Om en opersonlig berättare eller en personlig berättare
skildrar den förklädda flickan leder detta till olika grad av emancipation
eller kvasifemininitet i flickskildringen. Därutöver spelar det roll ifall
denna berättare är pojke eller flicka. Flickornas femininitet framställs
inledningsvis som annorlundagjord och deras könstillhörighet och deras
flickkroppar blir ofta fellästa av någon annan karaktär. Det är med
oväntad lätthet som de förklädda flickorna övertygar sin omgivning
med sin performans. Förklädnaden uppenbarar därmed kön som en
konstruerad kategori och öppnar frågeställningar i texten angående
könskonstruktion. Vare sig bevekelsegrunden är flykt undan
flickskapets trånga roller, nödtvång för överlevnad eller en
experimentell lek ifrågasätts representationen av kön i grunden. Den
204