Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Att värja sig verbalt
Till karnevalens strategier räknas även verbal akrobatik eller verbalt
motstånd. 44 I Janne, min vän skildras Jannes tillträdet till pojkgänget
och därmed en konfrontation med ett utpräglat pojkspråk. Gänget är en
enkönad samling, som både har homofoba drag och bygger på
homosocialitet. Pojkarna skildras som hårda på ytan men mjuka innerst
inne. De upprätthåller en särskild sorts maskulinitet inför varandra.
Krille är en udda pojke i gänget, halvvägs på väg att bryta sig ur den
forna gemenskapen med gatans grabbar eftersom han numera går i
läroverk.
Att Jannes halva vänstra framtand saknas förklarar Janne enligt
Krille så här: ”Jannes egen variant var, att den bet jag av på en gubbe
som skulle rycka mig i pitten” (Janne, min vän, 8). Påståendet antyder
ett sexuellt övergrepp, men på en kroppsdel som Janne saknar. På så sätt
lyckas Pohl samtidigt antyda Jannes värnlöshet och upprätthålla hennes
pojkpersona. Jannes påstående, vilket i Krilles öron låter som en
skämtsam överdrift, kanske ligger närmare sanningen än han anar.
Vanligtvis värjer sig Janne för könsord:
Det var nämligen det enda Janne sa om pitten. Gänget var inte så nogräknat,
särskilt Stene hade många pitt- och fittskämt på lager. Första gången Stene
försökte Har du hört den där om kuken? med Janne så funderade Janne
kortkort. Fick ihop det till: Fem gånger minst. Men ta den en gång till om du
måste. (Janne, min vän, 8)
Janne lyckas, i motsats till Simone, värna om sitt flickskap under
karnevalen. För Janne är femininiteten starkare än behovet att smälta in
i pojkgänget och han förlöjligar snusksnacket, vilket leder till att det
verkar som om Stene är homosexuell, något som enligt pojkgängets
regler vore fullständigt otänkbart. Janne introducerar istället en
poängräkning som går ut på att poängsätta företeelser från noll till tio,
till försvar för utsatta: ”Pittar och fittor fick aldrig mer än två poäng,
och snart var det poängsättningen man garvade åt och inte historien.
Två poäng var ett klart underbetyg, det tog knäcken på pittsnacket”
(Janne, min vän, 9).
44 Bachtin 1986, 189.
241