Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980 - Åbo Akademi

Det förefaller ju som om all kvinnlig verksamhet utanför köksregionerna och
barnkammaren betraktas som någon sorts barnslig klåfingrighet, som det
gäller att så mycket som möjligt hålla nere. Det hela är så förnedrande. Att
aldrig räknas. Att ständigt hållas utanför. På sin höjd få en liten överseende
klapp på axeln för sina små rörande ansträngningar på männens områden, där
kvinnor naturligtvis inte kan vara särskilt önskvärda. Eftersom de inte tillhör
det rätta könet. (Skugg-gömman, 313)
Dels berörs emancipation och kvinnlig rösträtt explicit i dialogen och
dels genomsyras motiv och berättarstruktur av kvinnolitterära mönster
hos Gripe. Carina Lidström berör dessa kvinnolitterära mönster, främst i
en diskussion där hon knyter Skuggserien till den kvinnliga
utvecklingsromanen och till gotik. Lidström anknyter till Annis Pratts
arketyper och till tankegången att begreppet bildningsroman inte är
adekvat för flickskildringar, eftersom det främst är flickors bristfälliga
möjligheter till (ut)bildning som skildras. 52 Begreppet utvecklingsroman
får därför närmast beteckna en fysisk utveckling, utan ett psykiskt och
intellektuellt mognande. Lidström menar att kvinnornas sökande i
Skuggserien bildar ett katastrofalt arv, där kvinnor är predestinerade att
misslyckas då de gör anspråk på att upprätta en helgjuten identitet.
Lidström konstaterar mycket riktigt att den kvinnliga
utvecklingsromanen i regel inte utspelar sig i den offentliga världen
utan är bunden till en byggnad, i detta fall till Slottet Rosengåva. 53
I Bertas familj härskar trotjänarinnan Svea. Det uppstår en
maktkamp mellan Svea och Carolin, eftersom de förespråkar olika sätt
att vara kvinna på. Carolins åsikt är följande: ”När nu männen fått
rösträtt var det självklart att kvinnorna måste ha det också. Det måste
finnas en viss balans i systemet” (Skuggan över stenbänken, 19). Sveas
åsikt är den motsatta: ”Det gällde till exempel den allmänna rösträtten –
och allt det här konstiga och farliga om att kvinnor skulle lägga sig i
politiken och ha rösträtt. Det var ju inte vettigt!” (Skuggan över
stenbänken, 19). Emancipationsdiskussionen dem emellan fortlöper
boken igenom. Bland annat gör sig Svea enligt Carolins mening helt
omotiverat löjlig över blåstrumperörelsen, vilket bemöts av Carolin med
52 Lidström 1994, 55.
53 Lidström 1994, 103.
253