Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

verkstad” 188 av Jacob Fäldt, som berör filmmusikaliska influenser hos datorspelsmusik; ”The
Power to Annoy” 189 av Michael Varney, som diskuterar musiken i rollspel för Super Nintendo
Entertainment System (SNES); samt Daniel Beckmans ”Datorspelsmusik”, 190 som dock är en
mer musikpsykologiskt inriktad undersökning.
Vidare har Anders-Petter Andersson i artikeln ” ’Shoot ‘em up’-musik. Om musikaliska
strukturer för interaktivt berättande i tevespelet Rez” (2003) 191 gjort en analys av tv-spelet Rez
(2001) 192 och uppmärksammat musikens interaktiva egenskaper i detta spel, vilket bildat
utgångspunkt för mina egna resonemang kring datorspel, musik och interaktivitet. David
Bessells artikel ” What’s That Funny Noise? An Examination of the Role of Music in Cool
Boarders 2, Alien Trilogy and Medievil 2” (2002) 193 belyser förhållandet mellan filmmediets
musikaliska tekniker och datorspelsmediets musikaliska uttryck, och visar därigenom på
relevansen av att diskutera filmmusik och datorspelsmusik i åtminstone delvis gemensamma
termer, vilket ger stöd åt mitt användande av flera filmmusikforskares tankegångar (se nedan).
Mest intressant är dock Zach Whalens artikel “Play Along. An Approach to Video Game
Music” (2004) 194 där Whalen framhåller hur datorspelsmusikens funktioner är intimt
sammankopplat med spelvärlden, t ex som markör vad gäller riskbilden hos en given
spelmiljö vilket kan beskrivas genom dikotomin safety-/danger zones. Dessutom visar han hur
musiken fungerar belönande vid önskvärt beteende av spelaren, men även som ett straff vid
misslyckanden. Båda dessa tankegångar tar jag fasta på i kapitel 3.
Fortfarande är detta ett ganska magert material och det sker inte direkt någon diskussion
av metodfrågorna (t ex hur bör musik i spel analyseras och beskrivas?). Det finns alltså
åtskilligt att bidra med på ett musikvetenskapligt plan till forskningen kring datorspel. Härav
följer det givande i att blicka utanför ämnets gränser och finna inspiration. Nedan nämnda
titlar har varit av särskild betydelse för just teori- och metoddiskussionerna i kapitel 3.
Det datorspelsmediet har gemensamt med äldre medier kan sammanfattas som musik med
ett förhållande till ett rörligt visuellt element, till rörliga bilder som i filmmediet, eller
sceniska framställningar som är fallet med opera och teater 195 . Karin Hallgren har med sin
avhandling Borgerlighetens teater. Om verksamhet, musiker och repertoar vid Mindre
188
Fäldt: ”Lite spel och mycket verkstad”.
189
Michael Varney: ”The Power to Annoy. Analys av situationsspecifik musik från spel till
Super Nintendo Entertainment System”, Påbyggnadsuppsats vid institutionen för musik- och teatervetenskap vid
Stockholms universitet 2005.
190
Daniel Beckman: ”Datorspelmusik: En undersökning om de känslor och associationer som den skapar hos
lyssnare och huruvida kompositören lyckats förmedla spelets och musikens åsyftade känslor”, c-uppsats,
Institutionen för Kultur, media och data vid Högskolan Dalarna 2004.
191
Anders-Petter Andersson: “’Shoot ‘em up’-musik. Om musikaliska strukturer för interaktivt berättande i
tevespelet Rez”, Nutida musik, nr 2/ 2003, Stockholm, Tritonus 2003.
192
Rez, Sony Computer Entertainment Incorporated/ United Game Artists 2001 (PS2) ljuddesign Keiichi
Sugiyama.
193
David Bessell: “What’s That Funny Noise? An Examination of the Role of Music in Cool Boarders 2, Alien
Trilogy and Medievil 2”, ScreenPlay. Cinema/Videogames/Interfaces, Geoff King (red.) och Tanya Krzywinska
(red.), London, Wallflower Press 2002.
194
Zach Whalen: http://www.gamestudies.org/0401/whalen/ [2008-02-12].
195
Ett förhållande mellan lek, brädspel och teater har också konstaterats av Fritjof Lund, där publiken involveras
eller absorberas i skeendet på ett snarlikt sätt både vid sceniska föreställningar som brädspel. Skillnaden ligger i
att i fallet med teater involveras publiken i skådespelarkaraktärerna medan i brädspel, t ex schack, involveras
betraktaren istället i spelarna och spelarprestationen, inte spelkaraktärerna (d v s schackpjäserna); Fritjof Lund:
Teatermusikaliska ljudhändelser. Ett bidrag till studiet av musik och angränsande ljudobjekt i talteater och
opera, Institutionen för konst och musikvetenskap, Lunds universitet 2003, sid 41.
34