Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

Samtidigt som det blir möjligt att särskilja olika stämmor genom deras funktion
inommusikaliskt ger detta inte lyssnaren ett namn åt instrumenten. Därför återstår den
huvudsakliga identifikationsproblematiken, särskilt genom de snarlika metamorfoser som
huvudmelodin genomgår vid vissa tillfällen i låten, som var fallet med musiken i Game Over.
Vid takt 15 i notexemplet ovan, 494 sker övergången i klangfärg utan skarvar, utan tillägg av
ytterligare toner och utan växling i inommusikalisk funktion (det rör sig fortfarande om
huvudmelodin i sammanhanget), och här lämnas lyssnaren således att helt skapa sig en
uppfattning om instrumentet utifrån dess klangliga kvalitéer. Det hade varit möjligt att avfärda
skiftet vid de första tillfällena som en ”lek med instrumentet”, en lek med SID-chipets
artificialitet, då detta tidsmässigt endast rör sig om några sekunder, om inte för att skiftet mot
slutet är permanent och används ända fram till loopen av hela låten och definitivt etablerar
detta sound, i Brolinson och Larsens mening, som en del av låtens uttryck; det är som om allra
sista delen av låten framförs av ett nytt instrument [05:29-loopen] vars klangfärg skulle gå att
definiera som dragspel.
Problemet blir alltså som störst då klangskiftningarna sker inom samma stämma.
Här lämnas lyssnaren att helt bygga sin uppfattning på sin egen upplevelse och blir mer av en
åsikt, vilken kan ställas mot en annan lyssnares åsikt i frågan.
Ett sätt att komma bort från ett lyssnande med referensramar i dagens ljudteknologi, med
kristallklara ljudbilder utan bakgrundsbrus och hög precision vid klangfärgsåtergivning, och
istället komma åt en historiskt definierad referensram (där detta kan liknas med en slags
musikalisk arkeologisk utgrävning) och därmed nå en annan förståelse av dessa syntljud, kan
vara genom en jämförelse med samtida syntljudsklanger, där också kvaliteten på
ljudåtergivelsen hos de tidiga syntarnas förprogrammerade instrumentljud var högst
begränsad, men ändå identifierbara.
Samtidigt som denna högst begränsade studie endast kan antyda svar på dessa frågor, där
fallstudier av större djup och detaljrikedom skulle vara av nöden, kan dock konstateras hur
dessa tvetydigheter hos spelmusiken inte nödvändigtvis bör betraktas som en brist hos
musiken. Snarare framstår det som direkt olämpligt att betrakta detta så. Istället kan Hubbards
lek med klangfärgen i Monty On the Run ses som en fullt avsiktlig lek med vår förmåga att
identifiera och förstå spelmusiken som emulering av givna instrument, en lek möjliggjord
genom de rent artificiella kvaliteterna hos SID-chipet, och där dess avsaknad av
förprogrammerade ljud möjliggör en musiksyn där det artificiella är eftersträvansvärd i sig.
Ovanstående analys fokuserade på ”klangfärg” på en detaljnivå, inom en enskild låt, och
specifika för en given spelkompositör. För inringande av ”soundet” på en given spelplattform
kan ett lämpligt tillvägagångssätt vara genom komparationsstudier mellan olika ports av ett
och samma spel. När det musikaliska grundmaterialet och spelet utgör desamma, men där det
klingande resultatet är olika, sätts fokus just på respektive ljudchips specifika klangliga
egenskaper, liksom hur dessa inverkat på kompositionsarbetet. 495
494 Monty On the Run, 1985 (C 64) Hubbard, [02:01-02:03]; även [05:08-05:10].
495 Exempel på ports där C 64- och amigaversionen delar melodiskt material är t ex Flimbos Quest (System 3
Software/ System 3 Software 1991 (C 64) musik och ljud Johannes Bjerregaard och Reyn Ouwehand) och
Flimbos Quest (System 3 Software/ System 3 Software1990 (Amiga) musik och ljud Jeroen Tel och Maniacs of
Noise); Speedball (Image Works/ Bitmap Brothers 1988 (Amiga) musik och ljud David Whittaker) och
Speedball (1989 (C 64) Whittaker); International Karate+ (System 3 Software/ System 3 Software 1987 (C 64)
musik och ljud Rob Hubbard) och International Karate+ (System 3 Software/ System 3 Software 1988 (Amiga)
musik David Lowe; ljud Archer Maclean); Beyond the Ice Palace (1988 (C 64) Whittaker) och Beyond the Ice
Palace (Elite Systems/ Elite Systems 1988 (Amiga) musik och ljud David Whittaker.); samt, Ghosts ’n Goblins
(Elite Systems/ Capcom 1986 (C 64) musik och ljud Mark Cooksey ) och Ghosts ’n Goblins (Capcom/ Capcom
81