Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

3. Musikanalytiska utmaningar i
datorspelsmediet
Datorspelsmediet kan beskrivas som ett amalgam av olika auditiva element, musik, ljud och
ljudeffekter, bild och spelarinteraktivitet, och det är därför viktigt att inför en analys av
ljudinslagen inte stanna vid att fokusera på musiken allena, men på hur datorspelsmediets
olika aspekter möts i spelupplevelsen.
I detta kapitel ringar jag in några av de metodologiska och teoretiska problem eller frågor
vilka framstår som betydelsefulla för en analys av datorspelsmusik som del av en vidare
audiovisuell kontext, d v s spelet. Jag har sökt tematisera mina diskussioner, men självfallet
finns det flera frågor som överlappar och därmed återkommer mellan delkapitlen. Tanken har
dock varit att följa de frågeställningar som presenterades i uppsatsens syfte. Jag har även
försökt undvika onödigt många olika spelexempel i texten, utan här återfinns snarlika
spelexempel i fotnoterna.
3.1 3.1 Interaktiva Interaktiva Interaktiva utmaningar
utmaningar
Oavsett om de teoretiska utgångspunkterna hämtas inom narratologi eller ludologi har
datorspelsmediets interaktivitet blivit en kärna som diskussionerna kretsat kring.
Medieforskaren Britta Neitzel, som tar avstamp inom narratologi, diskuterar hur spelarens
avatars rörelser kan sägas konstituera spelens berättelse: ”This story can be actualised by the
walking, running, and jumping of the avatar, leading to the creation of a plot. […]
Metaphorically speaking, then, computer games use movements to tell stories.” 347 Genom
spelarens interaktiva ”input”, genereras alltså berättelsen. Ludologen Gonzalo Frasca, å andra
sidan, drar andra slutsatser kring mediet: spel framstår inte som berättelser (representation),
utan som simulation, där spelen så att säga bildar en plattform för interaktion mellan spelaren
och olika miljöer och situationer. 348
Både Neitzel och Frasca förmedlar, trots sina olika resonemang och slutsatser kring
mediets natur, dock delvis samma budskap, det att datorspelsmediets interaktivitet utgör dess
centrala egenskap och det är genom denna egenskap, där publiken involveras i en
förändringsprocess av själva ”betraktelseobjektet”, som datorspel skiljer sig från flera andra
kulturyttringar.
När datorspelens interaktivitet diskuteras görs det vanligtvis utifrån spelarens möjlighet att
interagera med spelet genom någon form av ”input”, d v s genom rörelser med joystick och
knapptryckningar. När musikinslagen istället kommer i fokus skulle en omformulering av
frågan kunna bli huruvida spelaren interagerar med musiken genom samma input, genom
joystick, mus eller tangentbord? Eller i klartext: kan musiken i datorspel sägas vara
interaktiv?
I Anders-Petter Anderssons analys av shoot ’em-up-spelet Rez 349 diskuterar han hur
spelets musikaliska strukturer och uttryck antar en nästan kommunikativ förmåga, med sitt
sätt att genom melodiska motiv, loopade beats och ljudeffekter förmedla sig med spelaren, ge
347 Neitzel: ”Levels of Play”, sid 55.
348 Frasca: “Simulation versus Narrative”, sid 222, sid 225. ”simulation is the form of the future. It does not deal
with what happened or is happening, but with what may happen. Unlike narrative and drama, its essence lays on
a basic assumption: change is possible.”, ibid., sid 233.
349 Rez, 2001 (PS2) Sugiyama; se bilaga 3, bild 1.
53