Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

Musiken till eftertexter, vilka i huvudsak återfinns hos äventyrsspel, och eventuellt kommer i
anslutning till en avslutande videosekvens, kan också ha en belöningsfunktion, se t ex Legend
of Kyrandia: Hand of Fate 413 Grim Fandango 414 och Myst, 415 och anspelar här på filmiska
konventioner för eftertexterna.
För att sammanfatta något, går det alltså att konstatera att genom användandet av
stilistiska konventioner, att t ex koppla en given strukturell funktion i spel till en given
musikalisk genre, uppstår viktiga referenspunkter vid sidan av de visuella inslagen och detta
utgör en del av den tolkningsram som guidar spelaren genom spelet. Denna tanke för också
över diskussionen till de strukturella funktioner som musiken har inom spelen, där det även
här återfinns stilistiska konventioner som snabbt förmedlar spelelementens funktion och
betydelse för spelaren under pågående spel.
På ett mer allmänt strukturellt plan inom ingamemusiken används oftast olika
musikstycken för olika banor/nivåer/miljöer, vilket ger möjlighet att differentiera scenbyten
och förändringar i stämning. En förändring i scenariot kan också vara direkt kopplat till hur
musik används för att utannonsera en karaktärs inträdande på ”scenen”, eller som Hallgren
skriver ”tydliggöra vissa strukturellt betydelsefulla moment”. 416 Inom flertalet datorspel kan
två exempel av musik återfinnas som har denna funktion, dels det jag fortsättningsvis kommer
att kalla bossmusik, 417 dels musik som markerar att tiden är begränsad eller på väg att ta slut.
Såväl bossen, som den för slutstriden specialskrivna bossmusiken, kan beskrivas som en
stilistisk konvention inom shoot em ’up-genren, men även en rad andra spelgenrer knyter an
till konceptet med en slutstrid. 418 Bossen kan här beskrivas som en extra svårbesegrad
motståndare, vilken karakteriseras av ett pusselelement, 419 där spelaren så att säga behöver
lista ut hur bossen kan besegras. Då slutstriden utgör den dramatiska höjdpunkten i spelen
används bossmusiken som en dramaturgisk markering och höjning av känsloläget, där
musiken ofta används i en kontrastverkan mot tidigare ”tryggare” musik, i den betydelsen
Whalen diskuterat. 420 Och då det kan finnas andra ”svårare” motståndare, i slutet av andra
banor, är det denna musikaliska que, i lika mån som bossens presentation inom det visuella
sammanhanget i spelvärlden, som gör motståndaren till en boss. Musiken klargör att denna
utmaning också utgör den sista. Detta fungerar även om musiken förekommer under hela den
413
Hand of Fate, 1993 (DOS) Klepacki et al..
414
Grim Fandango, 1998 (Windows) McConnell et al..
415
Myst, 1993 (Windows 3x) Miller et al..
416
Hallgren: Borgerlighetens teater, sid 148.
417
James Newman uppmärksammar också fenomenet med specifik musik för mötet med bossen, se Newman:
Videogames, sid 78.
418
Då slutstriden/slutmötet dyker upp inom andra spelgenrer, t ex äventyrsspel, kan detta dock ske i en lite
omarbetad förpackning. Strukturellt handlar det dock om samma sak: t ex kampen med jättehanden i slutet av
Hand of Fate (1993 (DOS) Klepacki et al.), då spelaren i realtid styr sin avatar, magikern Zanthia, och försöker
att undvika att få henne krossad mot att istället lyckas knuffa handen av plattformen; eller Grim Fandango (1998
(Windows) McConnell et al.), där spelarens avatar Manuel Calavera, efter två tredjedelar genom spelet hamnar i
skarp strid med ärkefienden Domino Hurley uppe på en bläckfiskstyrd ubåt. Spelaren kan dock, till skillnad från
i Hand of Fate, strängt taget inte dö, utan tillåts vara den aggressiva parten i striden,; allt för att ge spelaren tid
att lista ut att istället för att slåss mot Hurley inse att lösningen på konflikten kan ske genom att sticka ut ubåtens
bläckfisköga, vilket indirekt kommer leda till Hurleys död i en videosekvens, (där spelaren inte längre kan styra
över Manuel Calaveras handlingar).
419
Newman: Videogames, sid 77-78.
420
Lyssna t ex till bossmusiken hos Golden Axe (1990 (Amiga) Whittaker), James Pond 2: Codename: RoboCod
(Millennium Interactive/ Vectordean 1991 (Amiga) musik och ljud Richard Joseph), Turrican (1990 (Amiga)
Hülsbeck) och Doom II (1994 (DOS) Prince; se även bilaga 3, bild 7.
64