Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

öar, 467 har dock en särställning. Ljudet, vars onaturliga, dovt metalliska klang, i motsats till
vind, hav, insektssurr och fågelsång, som kännetecknar mycket av Rivens övriga ljudmiljöer,
varar i ca sex sekunder, har ett utpräglat crescendo med ett direkt efterföljande diminuendo.
Effekten kan jämföras med hur man sedan länge inom sceniska sammanhang har illustrerat
förflyttning. Genom att låta en orkester eller kör påbörja en sång utanför scenen, för att sedan
ta med sig musiken/sången upp på scenen och slutligen bort ifrån scenen, skapas en känsla
audiell, rumslig förflyttning. 468 Detta är en teknik som också kommit att anammas i
filmmediet. I fallet med den tredje videosekvensen övertar det svischande ljudet denna effekt,
även om det inte direkt kan återfinns ett diminuendo här. Den audiella riktningen blir här mer
av en framåt- eller inåtrörelse, som dock stämmer väl överens med de visuella elementen i
videosekvensen, liksom budskapet om spelarens färd in i Riven.
Dessutom sker denna färd utan ackompanjerande bilder då spelaren i ögonblicken för
teleporteringen, förblindad av dennes tänkta materiella upplösning, endast ser en svart
datorskärm. Detta ljud, som blir förknippat med kroppslöshet och en upplösning av jaget,
innebär samtidigt det motsatta, ett materialiserande av jaget, ett förkroppsligande av spelaren i
spelvärlden. I Riven är spelaren osynlig, det finns ingen spelkaraktär att styra, utan spelaren är
sin egen spelkaraktär, spelaren är i Riven. Ljudet av teleporteringen ger därmed eko om den
process som innebär spelarens involvering i spelet, där spelaren bokstavligt sugs in i
spelvärlden och vilkens visuellt osynliga gestalt i Riven, dock får sin materialitet i den egna
kroppen.
I och med spelarens anländande till Riven fylls ljudbilden istället av högst materiella och
diegetiska ljud. Denne hamnar i en cylindrisk metallkammare där ett galler fälls upp vid
dennes materialisering, med ett mycket starkt, hårt, metalliskt raspande ljud. Metallgallrets
metallklang och den visuella innestängningen av spelarens synfält, skapar en omedelbar
känsla av materialitet och konkretion. 469 Vidare kan spelaren höra vindsus och möter snart en
människa, en rivanesisk vakt, vars steg på den sandiga, grusbeströdda marken, också bidrar
till att göra Riven som fiktiv värld fysiskt påtaglig och trovärdig.
Spelarens väg in i Riven har därmed gått från ickediegetisk musik, återfunnen framförallt i
”Atrus Theme”, genom ett ljud av audiell förflyttning som utmynnat i spelarens
materialisering i Riven, en plats fylld av högst ordinära diegetiska ljud, metall, steg i sand,
vindsus och tal av en annan människa, ljud som är omedelbart identifierbara för spelaren.
Det går knappast att överskatta musikens och ljudens betydelse i sammanhanget för
spelarens involvering i spelvärlden, för hans/hennes upplevelse av spänning och förväntan
under spelandet. Musiken och ljuden gör Riven som fiktiv värld både engagerande och
trovärdig.
Sammanfattningsvis, för att förstå musikens och ljudens skilda funktioner inom datorspel
kan det således vara av relevans att belysa dessa ur ett inom- och utanförperspektiv, där de på
olika sätt förhåller sig till diegesen. Musik framstår som den mer flexibla parten, där denna rör
sig både inom och utanför diegesen, medan ljudeffekter bör förstås som diegetiska. Medan
ljuden utgör den centrala länken mellan spelarens interaktion med spelet, utgör musiken
snarare ett element i helhetsupplevelsen av spelet.
467 T ex Gehns värld nr 98, och världen där The Moiety tagit sin tillflykt från Gehn.
468 Hallgren: Borgerlighetens teater, sid 209-210.
469 Se bilaga 3, bild 21.
73