Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

3.4 3.4 Spelmusik Spelmusik som som soundkompositioner
soundkompositioner
[Rob Hubbard]: You had to write specifically for the limitations, and not do something
that was just impossible. This led to the evolution of the styles that people developed for
the 8 bit machines. […] That’s how the styles developed –short phrases, very percussive,
try to be melodic, and have a strong bass line to hold it together. It was very hard to do a
very slow piece, such as a string orchestra slow piece. You had to maximise what it [the
SID] could do well, and avoid what it simply couldn’t do. 470
[Neil Carr]: If there was a tune that you wish you could claim as your own what would it
be, and why?
[Allister Brimble]: Martin Galways Parallax title tune because it was just so original and
so weird. It was very different to anything else, especially because of the instruments
Martin managed to make. I loved the sound with the vibrato on that gradually slowed
down ! [sic] 471
Även en ovan lyssnare till datorspelsmusik kan i regel snabbt känna igen musiken på några av
de ljudmässiga kvaliteter som utgör något av vad man skulle kunna kalla identitetsmarkörer
för denna typ av musik. Några exempel på musikaliska karaktäristiska för musik i spel för
Commodore 64 är de starka melodier som Hubbard nämner i den först citerade intervjun,
vilka hamnar i förgrunden hos kompositionerna. Begränsningen i emuleringen av
instrumentklang, som ofta resulterar i att lyssnaren har svårt att tydligt identifiera
”instrument” 472 hos musiken, innebär samtidigt att när detta uppnås blir det ett tecken på
kvalitet. Allister Brimbles uttalande om Martin Galways titelmusik till C 64-spelet
Parallax, 473 visar betydelsen av att försöka skapa intressanta och distinkta klangfärger, likt
instrument, där SID har ett rikt spektra av klangliga möjligheter. Detta har gjort att det funnits
en stark experimentlust och pionjärsanda på ljud- och musikområdet (där Parallax utgör ett
exempel på detta).
SID-musiken uppvisar även tydliga rötter i en populärmusikmylla (där musikreferenserna
kan återföras på samtida populärmusik, t ex olika syntband som Kraftwerk, Jean-Michel Jarre
m fl), samt filmmusik. 474 Som Hubbard konstaterar var det svårt att skriva ”orkestralt” på
grund av de tekniska begräsningar som SID-chipet lade på kompositionsarbetet, 475 och kanske
470 Intervju med Rob Hubbard av Robert Feuchtl för SPEX (http://www.spex.de/index.html), postat i forumet
2001-04-28, http://www.zzap64.co.uk/ubb/Forum1/HTML/000062.html, [2008-02-15].
471 Intervju med amigakompositör Allister Brimble av Neil Carr för Remix64, genomförd 2001-06-13,
http://www.remix64.com/interview_allister_brimble.html [2008-02-15].
472 Fortsättningsvis kommer jag att tala om ”instrument”, men avser självfallet inte några faktiska instrument,
utan klangfärger som kan kopplas till akustiska eller elektroakustiska instrument.
473 Parallax, 1986 (C 64) Galway.
474 Se t ex Chain Reaction (Durell Software/ Durell Software/ Durell Software 1987 (C 64) musik och ljud Rob
Hubbard), vars titelmusik kopierar Jean Michel Jarres ”Zoolookologie” från albumet Zoolook (1984) (tack till
Linus Johansson vid institutionen för musikvetenskap i Uppsala som uppmärksammade mig på detta), eller
Highlander (Ocean/ Canvas 1986 (C 64) musik och ljud Martin Galway), där titelmusiken utgör en plankning av
”A Kind of Magic” från Queens album A Kind of Magic (1986). Ett annat exempel är Pandora (Firebird/ PSI
Software Designers 1988 (C 64) musik och ljud Rob Hubbard), där titelmusiken lånar friskt från huvudtemat till
David Lynchs scifi-film Dune (1984, musik av Toto), t ex den karakteristiska ackordföljden som inleder
huvudtemat.
475 Ben Daglish uttalar sig om detta och remixscenen där hans egen musik figurerar i en intervju tillsammans
med Antony Crowther för Andreas Wallströms under BIT Live 2001 den 16 maj i Birmingham: ”I’ve been
saying throughout tonight, when people have been asking about the music, what it is, you know what I say about
this, the strength of the melody lines, the strength of the actual music itself, if you forget the arrangement, and
then look at it as being purely an abstract piece of tune, there’s a lot of good stuff happening then. And there’s a
74