02.09.2013 Views

Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Redan i 3.1 <strong>interaktiva</strong> utmaningar antydde jag denna problematik som ofrånkomligen<br />

dyker upp vid en granskning av klangfärgsaspekter i datorspelsmusik. Då en melodislinga i<br />

grund förändrar klangfärg kan detta uppfattas på två sätt: 1) som en tillfällig klangförändring,<br />

som en lek med ”instrumentet”, eller 2) som introducerandet av ett nytt ”instrument” som<br />

övertagit samma roll i det musikaliska arrangemanget som den tidigare ljudklangen. Frågan<br />

blir här vilken betydelse ”klangskiftningar” får för denna tolkning <strong>och</strong> vilka andra aspekter<br />

som kan vägas in.<br />

Dessa frågor kan belysas genom att titta närmare på titelmusiken till spelet Game Over<br />

(1987) 493 , där Martin Galway inleder denna med en melodislinga som genom sin klangfärg<br />

<strong>och</strong> melodiska frasering får karaktären av ett gitarriff. Denna introduktion sker utan<br />

ackompanjerande stämmor men efter några sekunder [00:08 i låten] genomgår detta gitarriff<br />

en slags metamorfos <strong>och</strong> förvandlas till ackord med syntklang, vilka ligger kvar i flera takter<br />

medan ett trumbeat etableras. Klangligt är det svårt att peka ut en punkt då ”gitarren” blivit<br />

”synt”, vilket gör att synthens melodi tycks som en direkt fortsättning på ”riffet”. För att<br />

särskilja dessa saker blir det därför enklast att helt se till det inommusikaliska sammanhanget<br />

där det, just genom skillnaden i toninnehållet, de tillagda tonerna, blir möjligt att särskilja den<br />

ursprungliga ”sologitarren” från de ackompanjerande tonerna.<br />

Här vill jag mena att istället för att välja osäkerheten, är det lättare att som lyssnare<br />

kompensera dessa ljudmässiga tvetydigheter, genom att tolka dem genom en musikkulturell<br />

referensram av liknande musikaliska kontexter, genom vilken gitarren särskiljs som gitarr,<br />

<strong>och</strong> soloinstrumentet i sammanhanget, medan tilläggstonerna framstår som en<br />

ackompanjerande synt.<br />

För att återgå till Monty On the Run, då kroppen hos klangfärgen alltså är potentiellt<br />

tvetydig, blir attacker, synliggjort genom den musikaliska fraseringen, i högre grad än vad<br />

som styr lyssnarens mot en identifikation av ett instrument. Men också stämmans<br />

inommusikaliska funktion i arrangemanget får en central betydelse för tolkningsprocessen,<br />

där t ex slagverk identifieras differentiellt från basstämman, medan melodibärande instrument<br />

identifieras genom sin funktion inom ackompanjemanget. Flera olika ljudklanger kan<br />

användas kontrasterande för att uppnå en effekt av flera instrument som interfolierar, t ex som<br />

är fallet med Monty on the Run [01:43-02:05]:<br />

493 Game Over, Imagine Software/ Dinamic Software 1987 (C 64) musik <strong>och</strong> ljud Martin Galway; se bilaga 3,<br />

bild 23.<br />

79

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!