Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com
Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com
Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Redan i 3.1 <strong>interaktiva</strong> utmaningar antydde jag denna problematik som ofrånkomligen<br />
dyker upp vid en granskning av klangfärgsaspekter i datorspelsmusik. Då en melodislinga i<br />
grund förändrar klangfärg kan detta uppfattas på två sätt: 1) som en tillfällig klangförändring,<br />
som en lek med ”instrumentet”, eller 2) som introducerandet av ett nytt ”instrument” som<br />
övertagit samma roll i det musikaliska arrangemanget som den tidigare ljudklangen. Frågan<br />
blir här vilken betydelse ”klangskiftningar” får för denna tolkning <strong>och</strong> vilka andra aspekter<br />
som kan vägas in.<br />
Dessa frågor kan belysas genom att titta närmare på titelmusiken till spelet Game Over<br />
(1987) 493 , där Martin Galway inleder denna med en melodislinga som genom sin klangfärg<br />
<strong>och</strong> melodiska frasering får karaktären av ett gitarriff. Denna introduktion sker utan<br />
ackompanjerande stämmor men efter några sekunder [00:08 i låten] genomgår detta gitarriff<br />
en slags metamorfos <strong>och</strong> förvandlas till ackord med syntklang, vilka ligger kvar i flera takter<br />
medan ett trumbeat etableras. Klangligt är det svårt att peka ut en punkt då ”gitarren” blivit<br />
”synt”, vilket gör att synthens melodi tycks som en direkt fortsättning på ”riffet”. För att<br />
särskilja dessa saker blir det därför enklast att helt se till det inommusikaliska sammanhanget<br />
där det, just genom skillnaden i toninnehållet, de tillagda tonerna, blir möjligt att särskilja den<br />
ursprungliga ”sologitarren” från de ackompanjerande tonerna.<br />
Här vill jag mena att istället för att välja osäkerheten, är det lättare att som lyssnare<br />
kompensera dessa ljudmässiga tvetydigheter, genom att tolka dem genom en musikkulturell<br />
referensram av liknande musikaliska kontexter, genom vilken gitarren särskiljs som gitarr,<br />
<strong>och</strong> soloinstrumentet i sammanhanget, medan tilläggstonerna framstår som en<br />
ackompanjerande synt.<br />
För att återgå till Monty On the Run, då kroppen hos klangfärgen alltså är potentiellt<br />
tvetydig, blir attacker, synliggjort genom den musikaliska fraseringen, i högre grad än vad<br />
som styr lyssnarens mot en identifikation av ett instrument. Men också stämmans<br />
inommusikaliska funktion i arrangemanget får en central betydelse för tolkningsprocessen,<br />
där t ex slagverk identifieras differentiellt från basstämman, medan melodibärande instrument<br />
identifieras genom sin funktion inom ackompanjemanget. Flera olika ljudklanger kan<br />
användas kontrasterande för att uppnå en effekt av flera instrument som interfolierar, t ex som<br />
är fallet med Monty on the Run [01:43-02:05]:<br />
493 Game Over, Imagine Software/ Dinamic Software 1987 (C 64) musik <strong>och</strong> ljud Martin Galway; se bilaga 3,<br />
bild 23.<br />
79