Läs uppsatsen! - Svenska ProjektAkademien

och portföljstyrningen har för verksamheten.
Steg 3 – Hur kommer vi dit?
Ett sätt är att ta fram en förbättringskarta som visar prioriteten mellan de olika
förbättringsområdena som kom fram i steg ett och vilka åtgärder som ska genomföras för att
uppnå de uppsatta målen. Även ansvariga för respektive förbättringsområde ska finnas på
förbättringskartan. Förbättringskartan används sedan löpande för att styra och följa upp de
olika åtgärdsområdena. Det kan ta från tre till tolv månader att uppnå de första mål man satt
upp.
Steg 4 – Hur vet vi att vi nått fram?
För att kunna veta att man uppnått de uppsatta målen så bör förbättringskartan, oberoende
av utgångsläge, beskriva vilken information som måste hämtas in för att unna konstatera att
en förbättring uppnåtts. Det handlar om att införa lämpliga mått i en plattform som kan
användas för kontinuerliga förbättringar.
Det finns cirka ett 40-tal projektmognadsmodeller på marknaden, mer eller mindre kända. De
flesta är strukturerade på samma sätt och fungerar tämligen lika. Några av de största och mest
välkända modellerna är CMM(Capability Maturity Modell, se punkt 3.7), OPM3 (Organizational
Project Management Maturity Model, se punkt 3.9) och P3M3(Portfolio, Programme and Project
Management Maturity Model, se punkt 3.11).
3.7 CMM
Under 80-talets tidiga skede insåg Watts Humphrey och hans team på IBM att kvaliteten på en
applikation var direkt kopplad till kvaliteten på den mjukvaruprocess som använts vid
framställningen av applikationen. Ju högre kvalité på mjukvaruprocessen desto högre kvalité på
applikationen. Om man ständigt skulle kunna kontrollera kvalitén på de processer som används
vid framställning av mjukvara, så skulle man inom organisationen eller företaget ständigt kunna
arbeta mot bättre applikationer. Här påbörjades arbetet till vad som skulle resultera i Capability
Maturity Modell (CMM), känd på svenska som Kapacitetsmognadsmodellen.
CMM är en organisatorisk modell som används för att utvärdera och utveckla
mjukvaruorganisationers utvecklingsprocesser. Med hjälp av CMM kan organisationer som
hanterar programvara eller systemutveckling kontrollera hur de förvaltar sina processer, kvalitén
på dem samt hur de ska kunna förbättras. Till skillnad från andra mognadsmodeller som
kontrollerar mognadsgraden på hela organisationer eller företag, så används CMM istället för att
undersöka mognadsgraden på utvecklingsprocesser. Modellen går dock att använda för att
beskriva utvecklingsnivåer hos organisationer och företag.
CMM utvecklades vid Carnegie Mellon Universitet i USA av Watts Humphrey och hans team på
Software Engineering Institute(SEI) när Humphrey pensionerat sig från IBM. Modellen fortsatte
att förvaltas av SEI fram till och med den 31 december 2005, då den pensionerades till förmån
för CMMI(se punkt 3.8) som är den nya modellen som SEI förvaltar. CMM var den modell som
gjorde att begreppet projektmognad började användas och modellen har fungerat som en
pionjär för de projektmognadsmodeller som idag återfinns på marknaden. Bland
47