Rapporten - SBU

I en retrospektiv multicenterstudie från USA och Kanada presenterades
data för 1 433 barn med AST i åldern 6–17 år [25]. En stor majoritet
(95,4 %) gjorde framsteg i social och kommunikativ förmåga. Efter
kontroll för ålder och initiala symtom framkom ett positivt samband
mellan graden av framsteg och om barnen fått träning (där det förekom
olika former) och även intensiteten på denna träning. Sambandet mellan
insats och framsteg var speciellt tydligt för barnen med god icke-verbal
begåvning. I studien beskrivs att den äldsta barngruppen hade svårare
funktionsnedsättning än den yngsta. Det kan tolkas som att också barn
med lättare former av AST får en diagnos idag jämfört med tidigare.
Hayward och medarbetare fann framsteg för de barn som fått interventioner,
antingen klinikbaserade eller organiserade av föräldrar [26]. Det
fanns ingen skillnad mellan resultaten i de två grupperna. Det var 23
respektive 21 barn i grupperna och en uppföljning efter ett års träning.
Rickards och medarbetare visade att extra hembaserad, individualiserad
träning gav förbättrad utveckling jämfört med sedvanlig klinikbaserad
insats [27]. Arton respektive 21 barn hade autismspektrumdiagnos.
I grupperna ingick också barn med andra funktionsnedsättningar.
Det fanns ingen signifikant skillnad i utveckling mellan gruppen med
autismspektrumtillstånd och övriga vid uppföljning efter 13 månader.
Efter 26 månader gjordes en uppföljning av alla barn [28]. Effekten av
interventionen kvarstod och någon tillbakagång i utvecklingsnivå hade
inte noterats.
Sallows och medarbetare genomförde en studie med Lovaas-metodik
utanför universitetsmiljö. De jämförde två former av interventioner, där
skillnaden var antalet timmar med professionell handledning till barnens
föräldrar [29]. Barnen i båda grupperna fick en-till-en-träning under
mer än 30 timmar i veckan under två år. Man såg en signifikant positiv
utveckling (IK, språk, adaptiv förmåga) men utan skillnad mellan de
två grupperna. Fyra år efter behandlingsstart hade ungefär hälften av
den totala gruppen (11 av 23 barn) fått markant ökad IK, medan resten
av barnen inte fick någon signifikant förbättring. Sju till åtta barn hade,
vad man kan beskriva som, optimalt resultat (inte längre diagnos inom
autismspektrum). Begåvningsnivån mätt med icke-verbala tester före
KAPITEL 3 • sysTEmATIsK LITTErATurövErsIKT – InsATsEr vId AsT
157