Rapporten - SBU

I en randomiserad kontrollerad studie av Pfeiffer och medarbetare jämfördes
SI-träning med en finmotoriskt inriktad träning till grupper med
20 respektive 17 barn [108]. Författarna uppfattade att denna pilotstudie
visade framkomlig väg för fortsatt forskning om SI och att det också
fanns positiva effekter i form av minskad frekvens av manér/stereotypt
beteende i gruppen som fick SI-träning. Dock fanns det ingen skillnad
i andra utfallsmått.
Lang och medarbetare genomförde en systematisk genomgång av litteratur
om SI publicerad fram t o m våren 2011 [109]. De visade tydligt
att det inte fanns någon evidens för att metoden hade effekt vid AST.
De påpekade att en del forskare ser en risk att SI-träning på sikt kan ha
negativa effekter på barnens utveckling. Genom beteendeproblem kan
barnen få uppmärksamhet och tillgång till aktiviteter som är lugnande
och enkla (som att gunga). Insatser som inte är funktionella kan ta tid i
anspråk och förhindra mer konstruktiv träning.
Musikterapi
Gold och medarbetare sammanfattade år 2006 litteraturen om musikterapi
fram till juli 2004 [110]. Resultat från studier med totalt 24 deltagare
gav visst stöd för att kommunikationen kan påverkas i positiv
riktning. Vi har inte hittat någon senare publicerad litteratur som uppfyller
inklusionskriterierna.
I en svensk studie såg Lundqvist och medarbetare positiv effekt av vibroakustisk
musik (musik med vibrationer) på självdestruktivt beteende och
andra beteendeproblem hos en grupp personer med utvecklingsavvikelser
[111]. Rapporten uppfyllde inte inklusionskriterierna för diagnostik. Alla
deltagare i studien hade mental retardation och 10 av de 20 deltagarna
hade en diagnos inom autismspektrum.
Sammanfattning och diskussion
Vetenskapligt underlag saknas för sensoriskt-motoriska interventioner,
musikterapi, TMS, DBS och VNS vid AST.
KAPITEL 3 • sysTEmATIsK LITTErATurövErsIKT – InsATsEr vId AsT
257