Rapporten - SBU

Träning av social förmåga (Tabell 3.2.13)
1. Ger träning av social förmåga symtomlindring med avseende på
kärnsymtom och/eller associerade problem hos barn, ungdomar eller
vuxna med AST?
Beaumont och medarbetare utförde en randomiserad kontrollerad
studie med väntelistekontroller [51]. En grupp på 18 barn fick ett
träningsprogram som inkluderade datorspel i grupp, föräldraträning
och information till lärare. Efter träningen noterade man framsteg
enligt föräldraskattning och ett test av förmågan att hantera känslo-
material i denna grupp, jämfört med en lika stor grupp som fick vänta
på insatserna.
2. Ger träning av social förmåga biverkningar eller oönskade effekter?
Inga studier har kunnat inkluderas.
Datorstödd träning (Tabell 3.2.14)
Personer med AST visar nedsatt uppmärksamhet inför ansikten och
ansiktsuttryck (speciellt vad gäller ögonen). Ett par forskargrupper har
utarbetat program för att förbättra igenkännandet av känslor. Program
för ”mind reading” är utarbetat av Golan och medarbetare [56]. Vid
träning används förmågan att systematisera kunskap som ofta finns hos
personer med AST. I en modifierad version används metoden på
små barn med förhoppning att tidig intervention ska visa sig ha bättre
effekt. Leksaksbilar (the transporters) får mänskliga ansiktsuttryck samtidigt
som de följer tydliga överskådliga regler med liten variation [56],
(www.thetransporters.com). I en randomiserad studie från år 2010 fick
20 barn i åldern 4–8 år denna träning med stöd från föräldrarna under
fyra veckor. Barnen gjorde tydliga framsteg i att uppmärksamma och
tyda känslouttryck jämfört med 19 barn med AST som inte fick någon
intervention [56].
Tanaka och medarbetare valde ut en grupp som hade tydliga svårig-
heter att tyda ansiktsuttryck. I en randomiserad studie fick 42 personer
träning med speciellt utformade datorspel i 20 timmar och man såg
positiv förändring jämfört med en grupp på 37 barn som inte fick någon
intervention [57].
206 Autismspektrumtillstånd – diAgnostik och insAtser,
vårdens orgAnisAtion och pAtientens delAktighet