Rapporten - SBU

Diskussion
Tre studier tillämpar till viss del samma utfallsmått, dvs ABC [1–3]. Ett
gemensamt resultat för samtliga tre studier är att risperidon förefaller
ha en statistiskt signifikant men begränsad effekt på svåra beteendestörningar.
Den fjärde studien [4] tillämpar andra utfallsmått och är därför
svårare att jämföra med de tre förstnämnda studierna [1–3]. Resultatet
går emellertid i samma riktning, dvs att risperidon ger en viss signifikant
effekt jämfört med placebo.
Biverkningar av risperidon, främst viktökning (+1,78 kg), redovisas i de
tre studierna med likartade utfallsmått [1–3], medan den längre studien
(6 månader) från Indien inte anger några biverkningar alls [4]. Tre publicerade
systematiska översikter bekräftar emellertid den ökade risken för
viktökning hos barn och ungdomar vid intag av risperidon [8–10].
Ovan redovisade resultat av litteratursökningen kan jämföras med en
tidigare publicerad systematisk litteraturöversikt från Cochrane [7],
som också inkluderar de tre studierna med likartade utfallsmått [1–3].
I rapporten konstateras att endast ett fåtal studier motsvarade uppställda
inklusionskriterier, att utfallsmåtten var delvis olika och att studierna
var små. Slutsatsen enligt Cochrane-rapporten är ändå att det finns viss
evidens för effekt av risperidon främst på irritation, stereotypt beteende
och hyperaktivitet.
En publicerad systematisk översikt från USA [11], baserad på samma
originalstudier som de inkluderade i Cochrane-rapporten [7], bekräftar
de resultat som Cochrane Collaboration anger.
274 Autismspektrumtillstånd – diAgnostik och insAtser,
vårdens orgAnisAtion och pAtientens delAktighet