Flensburg P: Personlig databehandling - Per Flensburgs hemsida

Per Flensburg: Personlig databehandling
Vidare anser jag att man ska redovisa så fullständigt och uppriktigt som möjligt. Fullständighet
innebär att så mycket som möjligt skall redovisas. Även om ett förhållande
skenbart inte tycks ha någon betydelse kan det i en framtida tolkning visa sig vara
väsentligt. Men det finns ekonomiska ramar som sätter gränser för hur pass fullständig
denna rapportering kan vara. T ex är det sällan möjligt att videofilma projektmöten,
intervjuer, samtal och arbete. Vissa glimtar kan möjligen ges, men knappast mer.
Flera forskare kan följas åt och någon observerar och dokumenterar utan att alltför
aktivt delta i processen. En fördel med detta sätt är att det uppkommer flera samtidiga
tolkningar av händelseförloppet. Men det kostar också pengar och det är inte möjligt
annat än vid vissa tillfällen. I regel är man utlämnad åt sig själv. Ett annat alternativ
är att någon av deltagarna från företaget samtidigt för anteckningar och dokumenterar
förloppet. Men även detta stället sig svårt, ty dessa personer har ju ett annat
arbete vid sidan om och befinner sig ofta under hård tidspress. Användarutveckling
uppkommer ju ofta på grund av något problem i verksamheten, vilket gör att den
inte flyter så smidigt som den borde göra. Nygaard löste dilemmat genom att med
grund i sina erfarenheter i NJMF-projektet och delvis tillsammans med fackliga förtroendemän
som deltagit i detta, skriva en lärobok i avsikt att användas av fackliga
studieförbund. De fackliga förtroendemännen skrev också en del egna rapporter. I
detta projekt har jag inte kommit så långt, men jag har dokumenterat mina erfarenheter
och sammanställer dem här. Eftersom jag har ett större antal fall än vad Nygaard
hade, har jag viss möjlighet att göra jämförelser och hitta embryon till mönster.
Detta kan dokumenteras i traditionella forskningsrapporter och blir då ett sekundärt
resultat.
5.2 Sammanfattning av resultat
Jag har funnit att en kurs med en ungefärlig inriktning: "Att ställa krav på datasystem"
är ett bra sätt att starta en användarutveckling. Kursen startar med en allmän
och översiktlig genomgång av vad datorer är för typ av fenomen och övergår gradvis i
ett interaktivt utvecklande av datasystem. I fyra av de nio fallen har jag inlett på detta
vis. Gemensamt i nästan alla fallen har varit problem att skaffa utrustning. Därför har
experimenten i regel fått avbrytas när vi konstruerat en prototypdatamodell. Denna
modell har först gjorts på papper men sedan av mig implementerats på någon av de
datorer jag haft tillgång till. Det hade varit en stor fördel om organisationen haft tillgång
till maskiner som hade kunnat användas för kursen men även driftsmässigt i
fortsättningen.
Bortsett från utrustningsproblem har det fungerat mycket bra. Det har tagit cirka 24
lektionstimmar att genomföra en sådan kurs. Därav ligger ungefär 12 timmar på en
grundkurs i databehandling. Kan motsvarande kunskaper förutsättas borde tiden
kunna minskas. Dock tror jag inte man ska minska för mycket på tiden, eftersom det
behövs en viss tid för läraren och eleverna att "bli bekanta" med varandra och veta
125