Flensburg P: Personlig databehandling - Per Flensburgs hemsida

Per Flensburg: Personlig databehandling
nytta man kan ha av applikationsgeneratorer och det har bildats en grupp (IC) som
håller i denna verksamheten. Det är handläggarna på avdelningarna som använder
applikationsgeneratorn och som således är huvudpersoner i dessa undersökningar.
De har haft hjälp av någon från IC-avdelningen med att starta användningen av applikationsgeneratorn.
Kanske rent av denne har lagt upp det första systemet, som
användarna nu ändrar eller kompletterar när de känner behov av det. Aktuell att intervjua
är naturligtvis användaren, men även användarens chef och någon från dataavdelningen
kan vara aktuell.
När jag gjorde frågorna utgick jag från de tidigare redovisade huvudområdena och
formulerade ett antal frågor inom varje område. Totalt blev det c:a 80 frågor, vilka
även kom att utgöra en god dokumentation av min förförståelse. I redovisningen av
resultatet från fallstudierna (kap 4) finns en detaljerad redovisning av varje fråga,
både av vad jag trodde innan undersökningen började och hur den utföll.
De uppställda frågorna var inte avsedda att ställas ordagrant. Inte heller var det meningen
att alla frågor alltid skulle ställas. En del kan vara irrelevanta beroende på
företagets organisation. T ex är det inte säkert att företaget har någon dataavdelning
och då är det inte meningsfullt att ställa frågor om förhållandet till denna obefintliga
avdelning. Följaktligen måste den enskilde intervjuaren själv avgöra vilka frågor som
är relevanta med hänsyn till det aktuella företagets organisation.
Jag insåg också ganska snabbt att jag själv inte skulle hinna med tillräckligt antal intervjuer.
Därför har några forskare och studerande hjälpt mig med datainsamlingen.
De har sedan själva använt det insamlade materialet i andra sammanhang, t ex som
examensarbete (Persson 1985, Berg & Mattsson 1986). För att alla intervjuare skulle
ha ungefär samma utgångspunkter gjorde jag anvisningar, där jag fråga för fråga redogjorde
för varför just denna fråga ställdes och vad jag förväntade mig att få för svar
(Flensburg 1984a). Detta ligger till grund för avsnitten "Planerat" i kap 4. Men trots
att anvisningarna är utförliga finns det säkert massor av situationer och tillfällen jag
inte tänkt på. Därför är det viktigare att intervjupersonen får sagt vad han eller hon
vill säga än att alla frågorna besvaras.
Ordningen mellan frågorna är tämligen godtycklig i dessa anvisningar. Det hindrar
inte att den i vissa fall kan vara mycket betydelsefull. Det finns något som kallas
"halo-effekt" och som innebär att stämningen från en eller flera tidigare intervjufrågor
inverkar på de följande frågorna. Detta kan ibland utnyttjas för att få svar på
mera känsliga frågor.
Rent tekniskt gjordes intervjuerna med hjälp av bandspelare. Vid mina egna intervjuer
gjorde jag inga anteckningar, men hade med mig ett frågeschema för att efterhand
kontrollera att jag fick svar på alla de frågor som var relevanta. Intervjuerna skulle så
långt som möjligt ske i samtalsform, eller kanske mera monologform, där intervjupersonen
berättade om sina erfarenheter. Intervjuerna tog mellan en och två timmar
att genomföra. Därefter skrevs intervjun ut efter bandet så fort som möjligt. Intervjupersonen
fick sedan sig tillsänt en kopia av den utskrivna intervjun för kommentarer.
71