Flensburg P: Personlig databehandling - Per Flensburgs hemsida
Flensburg P: Personlig databehandling - Per Flensburgs hemsida
Flensburg P: Personlig databehandling - Per Flensburgs hemsida
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Per</strong> <strong>Flensburg</strong>: <strong><strong>Per</strong>sonlig</strong> <strong>databehandling</strong><br />
Detta gäller såväl produktion som administrativ verksamhet. Eftersom det är ett<br />
mycket kostsamt sätt att göra datasystem på, måste också den beräknade intäkten<br />
vara stor. Men företagen är idag ofta hårt rationaliserade och därför blir inte heller<br />
förväntade intäkter överväldigande. Avskrivningstiden för nya system är dessutom<br />
kort, 3-5 år enligt Bosrup & Holmberg (1984). Risken för konservering och stelbenthet<br />
är under sådana förhållanden stor. Detta visar sig i stora underhållskostnader.<br />
Mellan 50 och 80% av dataavdelningens kapacitet krävs för underhåll (Martin 1982).<br />
Verksamhet<br />
Formaliser-<br />
bara delar<br />
18<br />
Icke formaliserbara<br />
delar<br />
Fig 2.5 Formalisering och icke-formalisering av verksamhet<br />
Förutom att verksamheten måste vara stabil, krävs också att den är formaliserbar för<br />
att kunna utföras i ett datasystem. Men det är den i regel inte. Tvärtom: de flesta<br />
verksamheter inte går att fullständigt formalisera. Lösningen anses då vara att skapa<br />
ett slags symbios mellan dator och människa, där datorn gör det som den är bra på<br />
och människan det som hon är bra på. Verksamheten blir således uppdelad i formaliserbara<br />
delar och icke formaliserbara delar. Dessa måste emellertid tillsammans forma<br />
en ändamålsenlig helhet (Fig 2.5).<br />
Systemutveckling bedrivs alltid i projektform. Det kan finnas olika sorters projektgrupper<br />
beroende på projektets storlek. Om projektet är stort kan man t ex ha olika<br />
sorters arbetsgrupper för olika delprojekt, man kan ha en eller flera referensgrupper<br />
och slutligen kan man ha en beslutsgrupp, som ska fatta de formella besluten. Om<br />
projektet är litet finns kanske alla dessa funktionerna i en och samma grupp. Det är<br />
också viktigt att det finns representanter för de som senare ska använda systemet i<br />
alla grupperna. Viktigast är det naturligtvis i arbetsgruppen, där det mesta av arbetet<br />
görs. Men det är inte alltid det fungerar med dessa representanter (Neergaard 1977).<br />
Denna metodik har i huvudsak varit oförändrad sedan de stora satsvisa systemen på<br />
1960-talet. Den baserar sig på en föreställning om att datasystemet görs ordentligt<br />
och grundligt en gång för alla. Men det finns även andra och mera grundläggande<br />
föreställningar bakom den traditionella systemutvecklingsmodellen. Som exempel<br />
ska jag här nedan göra en analys av de grundläggande föreställningar som ligger bakom<br />
SIS/RAS modellen. För att kunna göra detta måste jag emellertid först diskutera