Untitled

lIljeFötter
Jag går genom stan på liljefötter en morgon då alla lyssnar efter
revolution.
Intrycken gör sin rutin och uttrycken underhåller med säkra
kort. Sjukdom lossnar och omhändertas. Persilja rycks mellan kullerstenarna
– sinnet sansas och erfarenheten ansas för en ny uppsättning
timmar.
Statyer tuggar sönder tänderna och monument knackar isen av
sin oskuld.
Jag drar barnet ur kinderna och försöker tänka på något annat;
Vad sa du?
För när himmel och helvete knullar med varandra och jag vaggas
till medvetande – från handling till väntande, berättar ungdomen
om vilsevägar jag inte behöver leta efter.
Och när jag går genom stan, moturs genom berättelsen, slår de
sovande tärningar över barnet – och jag får svälja min sång och
tälja nya vapen.
Mitt bokslut sliter i sömmarna, sliter upp och tränger igenom
när jag går förbi.
Ridån lossnar och jag klär mina ord efter vad jag vill säja men
att lyssna är teater – att prata är film, och jag skrapar fram dagens
fingeravtryck ur gammal hud och samtidsflisor.
Det är en morgon som många andra – och jag har ingenting att
berätta om idag.
Står jag för nära i vår relation för att uppskatta dina sidor, eller
börjar jag förstå dig?
Ställer jag för många frågor med mina svar, eller måste jag vända
105