Untitled

Skåne I SchackSpelSFärg
Poeten snyftar mot min pappersaxel och snyter ut dikt
– när jag går in och gör mina adjö
Pianot sätter håret i knut och spelar anonymt.
Hennes tänder tuggar instrumentalt efter motstånd
– tuggar cancern till dialekt, lättsmält
som någon sanning jag nickat åt när ingen såg.
Hon tycker inte om att bli berättad och spyr mjölk
med händerna i fickorna bredvid en rasande central, i kö
till vad dom än gör - dom som har kommit fram.
Skåne flagnar ur gul och de nya gruvorna har inte mina ärr.
107