Untitled

dagen och natten
Mardrömslika, kalla, vridande nätter
fragmentfyllda av det tunt skurna minnet
så avhugget och retande för sinnet.
Nätterna dagarna åsidosätter.
Nattens syner, illusioner som sprätter
bort verkligheten under ögonskinnet.
Vakna stunder är kallsvett i sänglinnet
och krampaktiga pennor i sonetter.
Var är du, du mörka ögon, min mardröm
med kedjors vissel och gnissel i mörkret,
om dagarna? Gömd? Jag ger dig allt beröm.
Ljustimmen med mitt minne är inkomplett,
lika huggen som minnet; bultande öm.
För det blir mardrömmen, än dagen, mer lätt.