Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
och hon knöt armarna om hans midja. De badade hela dagarna<br />
och på kvällarna satt de tillsammans och pratade tills långt in på<br />
natten. Hon brukade luta sitt huvud mot hans och han kände hur<br />
hon doftade av sjövatten och sommarhud. Så somnade de bredvid<br />
varandra och i fantasin var det en självklarhet att hon alltid skulle<br />
finnas där med honom. De passade perfekt tillsammans och aldrig<br />
behövde han förklara något, hon förstod ändå. I drömmarna tänkte<br />
han på hennes skratt, ett skratt som tycktes välla fram någonstans<br />
inifrån för att strömma ut likt folkmyllret på perrongen. Efter en<br />
tid bleknade ändå minnet, fick samma svaga gula nyans som Saras<br />
klänning.<br />
Åren rullade förbi och en dag tänkte han inte mer på henne.<br />
Med ett högt stönande sätts tåget åter igen i rörelse och han ryser<br />
till av obehag. Det känns som om han ofrivilligt dras allt längre<br />
ut på en klippbrant, kommer han för nära riskerar han att tappa<br />
fotfästet. Med armarna prickiga av gåshud försöker han vira täckjackan<br />
kring sig samtidigt som han sparkar av sig skorna för att<br />
flytta upp fötterna under sig. Hela kupén känns med ens väldigt<br />
kylig, ljuset från taket ovanför honom är även det kallt och elakt<br />
och det monotona gungandet från tåget när det passerar skarvarna<br />
i spåret känns som sura uppstötningar. Han kan inte förstå vad det<br />
är som ger honom sådana olustkänslor och han försöker återigen<br />
fästa tankarna kring det forna mötet på tågstationen, hur han uppslukades<br />
av en kvinna som han aldrig tidigare träffat och som fick<br />
honom att sätta för höga krav på sina flickvänner.<br />
Han var bara ett barn då och med ett barns överkänsliga ögon<br />
söp han in synen av Sara och lät sig försvinna in i ett drömlikt tillstånd<br />
av tillfredställelse. Som känslan av att hitta en tjugokronorssedel<br />
på marken för att sen kunna köpa sig en stor glass fick även<br />
detta möte honom att känna sig nöjd. Han kan knappt minnas hur<br />
han senare klev på det anslutande tåget, så upptagen av att tänka på<br />
Sara och hundvalpen, men han klev på. Självklart gjorde han det.<br />
Det sticker till i honom igen och han försöker på nytt dra upp<br />
jackan som hasat ner mot golvet. Handen nuddar vid något mjukt<br />
och klibbigt, antagligen är det ett gammalt tuggummi som någon<br />
kastat från sig. Han torkar av handen på en servett han hittar i ena
Change language