Untitled

More documents

Recommendations

Info

Ibland, när jag vandrat långt, så unnar jag mig ett besök i Dekadans kammare. Jag vet hur kallt hennes famntag kommer att kännas och hur hennes kyssar kommer att lukta av cigarett och sur mjölk, men just den tryggheten, att allt kommer vara som det alltid varit är en benådning. Hon sa till mig när vi för första gången gav varandra löften att jag skulle hålla utkik efter de små sakerna, de saker man inte uppskattar i ett rikt liv, för de lyser starkare när man blir mättad av allt det andra. Hon visste för hon hade varit där, överallt hade hon knullat runt. När jag nu tar mig an henne försöker jag att inte låta tankarna vandra. Om jag inte fäster min blick i hennes sköte när hon smyger ur trosorna och låter sitt sekret droppande fräta på min hud som om det var batterisyra, så söker mina ögon efter den senaste flyktväg hennes finurlighet frammanat. Flera gånger älskar jag att älska med henne, jag förbjuder mig åter igen att kalla det älska om det handlar om Dekadans men sådan är hon, man lovar sig själv och sviker lika fort. Likväl har jag en ny metod för att glömma strävan som finns på livets väg och strävan att nå den vägen varje gång jag kommer tillbaka från henne. Om vandringen blir lättare eller svårare, eller om jag kommer någonstans är svårt att säga. Det känns ofta som att jag står och stampar och packar jorden i en dunge där i skogen, undrandes om jag bara dansar och håller takten eller vankar av och an i vemod. Lika ofta hör jag bruset från en motorväg som torde vara det jag liknar vid livet jag letar efter, undrandes om det bara är min tinnitus som spökar. Det är klart att det är svårt att lita på vad man vet, vad man känner och vad man vill om allt man sett i sitt vuxna liv är lögner. Jag talar sanning till mig själv, till alla runt omkring, gör 90
står du naken mitt på golvet knän som skaver och en armbåge med en hand som särar under en tretimmarsfilm en film ingen någonsin velat se så var vi i behov av klippning men du såg när, jag exploderade, klimaxet i filmen ingen vill se. Gick innan nertoningen efter upplösningen i dramat eller, jag menar, utlösningen gick och missade eftertexter slutplädering den fina försonande musiken medan du står väl kvar naken 9
Page 4 and 5:
Om en död gagelhöna i Tove Jansso
Page 6 and 7:
Omslag & foto: Viktor Silfverhjelm
Page 9:
Innehåll Johanna Ekeliw...........
Page 13 and 14:
I Hur jag sökte med öppna handfla
Page 15 and 16:
III Med nattens drömmar i imperfek
Page 17 and 18:
V Medan främmande toner letar sig
Page 19 and 20:
Jag behöver en rymd att stirra ög
Page 21:
plankor är breda och blanknötta,
Page 25 and 26:
odd I drömmen vaknade Odd av att e
Page 27 and 28:
var oklar. Rummet var mörkt, han h
Page 29 and 30:
men Odd jublade med livet när han
Page 31 and 32:
Mannen vände sig tillbaka mot tavl
Page 33 and 34:
in här bredvid och tänkte present
Page 35 and 36:
SUddIg Sonett Slurkande suga, som i
Page 37 and 38:
Karin Kåks Läsaren: Vad har du sk
Page 39 and 40:
II Snöridå upp, pudervitt tumland
Page 41 and 42:
IV Föräldrarna berättade om hur
Page 43 and 44:
man kan Inte BevISa teater Jag tän
Page 45 and 46:
har förtunnats, bleknat. Det kansk
Page 47 and 48:
oss, låtsades växande ting. Men d
Page 49:
vrId Ur oSS om nI orkar Vänd oss.
Page 53 and 54:
SIrI Solen faller allt lägre mot h
Page 55 and 56:
gå upp ur sängen när inte Anders
Page 57 and 58:
krypa tillbaka in i sina hålor. He
Page 59 and 60:
ella Viskningar om honom, om Jonas,
Page 61 and 62:
slutas, som måste se. Natten tät
Page 63 and 64:
”Jag tycker om dig”, säger han
Page 65 and 66:
kommer hon nog att göra, det gör
Page 67:
lock. Betydde det lika mycket för
Page 70 and 71:
legoSoldaterna Tärningarna skramla
Page 72 and 73:
poser och försökte överträffa d
Page 74 and 75:
hade ingenting med det att göra.
Page 76 and 77:
”Nejnejnej!” ursäktade sig Men
Page 78 and 79:
prometheUS eld Scenen utspelar sig
Page 80 and 81:
otto: Ditt liv har nu inte varit s
Page 82 and 83:
8 När Amanda tar sin koncentration
Page 84 and 85:
otto: Jag säger ju att det inte g
Page 87 and 88:
konSten att FörSvInna Två veckor
Page 89 and 90:
Lina log där hon stod utanför dö
Page 91 and 92:
vånat tackade ja till. När hon ta
Page 93 and 94:
Som nybliven trettioåring hade Lin
Page 95 and 96:
“Mamma” sa Lina som om hon smak
Page 97 and 98:
Lina som redan som liten varit nyfi
Page 99 and 100:
ett sätt hon aldrig hade varit med
Page 101:
kraftlösa för att kunna öppna p
Page 104 and 105:
104
Page 106 and 107:
mig utför och rinna längs med sam
Page 108 and 109:
& Jag förbereder min humor för et
Page 110 and 111:
tvekSam I UrSlam Jag står utanför
Page 112 and 113:
notan Och det börjar med ett citat
Page 114 and 115:
arkIvet I I mitt rum står ett gamm
Page 116 and 117:
dörren bakom sig, hänger av sig m
Page 118 and 119:
Ibland känns livet acceptabelt, me
Page 120 and 121:
0 Sara Han minns den stora klockan
Page 122 and 123:
och hon knöt armarna om hans midja
Page 124 and 125:
Med försiktiga rörelser prövade
Page 126 and 127:
av den fridfulla bilden. Det är in
Page 128 and 129:
8 jag har några FaStIgheter I mIn
Page 130 and 131:
örjade verkligen gå mig på nerve
Page 132 and 133:
färg och den med vatten och därme
Page 134 and 135:
klänningens snäva former och sen
Page 137 and 138:
arbete är en sjukdom likväl som d
Page 139 and 140: Dikten vilas som en sjukdom, smärt
Page 141 and 142: Vi bär vår dikt som en grimas vri
Page 143: Du tror jag tecknar någonting med
Page 147 and 148: Sven Ståhl Från Värmlands djupa
Page 149 and 150: deStInatIon nånStanS Traskar planl
Page 151 and 152: så jag äter vegfärs blir det den
Page 153 and 154: konForm Inavlade sanningsmönster o
Page 155 and 156: skyddar våra barn från sex, våld
Page 157 and 158: QUerUlUS obekväm säng glapp sovru
Page 159 and 160: Blandade haIkU Fotograferar de inre
Page 161 and 162: Sen hämtade han sin rosa analdildo
Page 163: Nadja Timm 0 år. Vadstena. En bit
Page 166 and 167: hon upprymt, snart kunde hon gå! M
Page 168 and 169: Vindens tjutande var högre nu och
Page 171: 7 Johanna Wiberg ”Hon tyckte om a
Page 174 and 175: Jag imiterar din blick, placerar di
Page 176 and 177: det att låta så. Jag räknar inte
Page 179 and 180: 79 Mark Wikström Det simmar en roc
Page 181 and 182: Där emellan, det är då, när jag
Page 183 and 184: Min polare säger han spytt när ha
Page 185 and 186: hon hade just börjat gå laget run
Page 187 and 188: En vän kom ut och så telefonsamta
Page 189: Nu står vi stå ska vi är det nå
Page 193 and 194: Skillnad på vilja och vilja en som
Page 195: Vi drev genom stan, över gator och
Page 198: victor silfverhjelm hultqvist 98 jo
show all

Untitled

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?