Untitled

”Det är inte så svårt egentligen. Det finns åtta underjordiska domäner
styrda av varsin prins. En gång i tiden styrdes de även av en
demongud, ” siaren gjorde ett underligt harklande ljud.
”Om du tänker spy får du göra det i hörnet.”
”Va? Nej, den hette så. Guden alltså.” han gjorde det underliga
harklande ljudet igen. ”Det spelar kanske inte så stor roll, den dog.
Eller splittrades snarare. Det var ett tag sen det där, finns inte så
många skildringar kvar. Man får pussla samman lite olika bitar här
och där.”
”Facinerande. Verkligen.” Bearsk lyckades hålla sitt ansikte helt
uttryckslöst. Han fick en bister blick tillbaka.
”Som du vill, kunskap är ändå bortslösad på barbarer. Vi borde
i alla fall ge det hela mer eftertanke, jag är inte förtjust i att
springa iväg på någon av hennes galna idéer. Minns hur den förra
slutade?”
”Tio dagars irrfärd på kamel genom öknen? Oförglömligt, hur
mycket jag än skulle vela.”
”Precis.” Menviir funderade en sekund. ”Å andra sidan. Det borde
finnas en del godsaker att hämta där. Kunskap om inte annat.
Värt att avväga.”
Barbaren mmm’ade till svar och diskussionen dog ut. De drack
sina öl under tystnad, och planerade på varsitt håll inför vad som
komma skulle. Vildfågel låg och snarkade högljutt på golvet intill.
”Vi borde bära upp henne på rummet.” sa Bearsk till sist.
”Jo, det borde vi.”
Bearsk tittade ner i sin sejdel som märkligt nog var tom igen.
”En till?”
”Visst.”
De fortsatte dricka.
77