Untitled

eftersom Tempurmadrasser är gjorda av rymdmaterial forslas de
heller inte lika lätt hem som vanliga, medgörliga madrasser. Odd
kom först hem till hyreshuset på kvällen vid tioslaget, då var han så
utmattad att de tre trappor han skulle besegra för att komma till sin
dörr upplevdes som omöjliga. Rovdjuret tog kommandot och med
all uppbådbar kraft slets madrassen upp till första plan, men där
bestämde den sig också för att stanna. Det slog Odd att han inte ätit
mat sedan lunch och insikten gjorde honom tröttare.
Odd vaknade förvånat nästa dag på madrassen, färdiginstallerad
i hans sovrum. Tung vitlök klibbade runt runt mun och på armar,
värst var det söta dregel som smått fuktade kudden. Doften var så
stark att det gick att spåra dess rötter med att enkelt trippa ut till
vardagsrummet och på soffbordet förklarades vitlökens ursprung:
två tallrikar med vitt glänsande pizzarester, bestick och glas. I soffan
såg han ur minnet hur han sovit skavfötters med mannen från
sängen, men om det hänt eller om det drömts vittnade inte soffan
om. Han städade och putsade. Innan han låste om sig förbereddes
en skål popcorn som ställdes där vitlöken osat som starkast. Någon
hade flyttat in i svenskornas lägenhet, en Tor-Eirik utan efternamn
stod nu skriven på brevinkastet. När bilen startades i solens molnfria
akvarelldag slog en hammare i takt med solens prakt, byggnadsmännen
jobbade söndagsskift.
Utan vidare eftertanke drog bilen söderut mot den tidigare
gläntan i Ski. En skogsväg förde nära platsen, resten gick att gå
till fots. Förhållandena var perfekta; i horisonten några fåtal moln
och solen tecknade skarpt kontrasten mellan himmel och jord. Vid
ditkomsten var han inte ensam i gläntan, där stod mannen från
sängen med staffli och ryggen mot Odd. När en gren brast vände
sig mannen om:
“Oj, jag trodde jag skulle vara ensam här i idag”, började han.
“Det är så lugnt och avlägset. Jag målar horisonter. Det måste väl
ändå vara den bästa platsen så nära Oslo, eller?”
“Är det mina kläder du har på dig?” frågade Odd.
“Jo, men så är det nog, jag har alltid funderat på att dra väst om
fjorden, men det är inte lika platt där. Har du varit där?”
“Är det mina penslar?”
0