Untitled

notan
Och det börjar med ett citat. Hon tittar runt axeln som svar. Han
har inte rösten till det han säjer och inte uttalet till vad han menar.
Han fäller träd och vill att jag ska lyssna efter hans tystnad. Jag har
aldrig träffat någon med så mycket skog omkring sig. En komiker
omkring oss. En tiggare mellan endorfiner, över bron med klibbiga
lakan. Han sitter i hög hatt och tennisshorts. Hon har röd klänning
och röker billiga cigaretter. Bakgården står på tå och lutar
ner, stuprännor ramar in dom och han fortsätter. Servitören funderar
över efterkrigstid och globalisering och ställer fram drickat.
Flaskorna speglar scenen grumligt; Jag sitter vid mitt bord som en
glömd förebild i kiosklitteratur och ritar trappor i mina anteckningar.
Servitören går tillbaka i tankar. Hon doppar cigarettfiltret
i öl och drar en tändsticka medan han häller upp flaskorna i glas
och fortsätter. År 9 0 hade jag varit sent ute men i tid, nu hade det
varit dålig smak, som hög hatt till tennisshorts; att tigga med ursäktande
panik, att försiktigt kräva; Om detta ska det berättas…
Jag har bara håret kvar av då, men tror också att jag har lärt mig
något som inte växer. Hemma då var i ett badkar i vårt hus, under
en uppblåsbar jordglob och fallfärdigt kakel. Kungaparet hängde i
en ram över toalettstolen och whiskeyglaset guppade i badvattnet.
Jag spottade snus i vattnet och vände sida i det jag läste medan
husets andra gäster drack snaps, hängde upp trasmattor över väggarna
och bakade bröd. Radiokanalen sände från ett par minuters
promenad. Jag har bara håret kvar av vad som sagts och spelats,
men jag minns att vi brukade sitta och lyssna, och titta runt axeln
med andra svar än vad hon har.
Vi fick besök av en man i vildvuxet skägg satt i knut och stop-
112