13.09.2013 Views

Untitled

Untitled

Untitled

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

det att låta så. Jag räknar inte mina steg eller måste gå på en viss sida<br />

av gatan eller något. Jag går bara helst på den sidan ingen annan går<br />

på.<br />

Det var alltså mörkt, bra. Och alla verkade vara hemma, bra. Men<br />

när gatlyktorna kastade min skugga fram och tillbaka över trottoarkanten<br />

och jag passerade hus efter hus, sakta först sen snabbare ju<br />

längre jag kom, kunde jag känna mitt blod, att det åkte omkring,<br />

att det pulserade. Mina fuktiga fingrar fick svärtan på baksidan av<br />

vykortet att skriva ord på min hud. Grattis, stod det och bara ett<br />

par gator kvar att gå nu, tänkte jag. Så jag gick. Och det var mer<br />

trottoarkanter och husfasader och spetsgardiner. Och hela tiden<br />

kändes det som om någon såg på mig med skarp blick fast jag inte<br />

såg någon.<br />

Efter det kommer jag ihåg exakt i vilken ordning allt hände, jag<br />

är trots allt ovanligt skarp i sådana här situationer, jag reagerar bara<br />

inte efter reglerna.<br />

Först kände jag doften, att den tilltog. Stickande i min näsa, inte<br />

av cigarettrök utan av något annat och starkare. Sen såg jag ljuset,<br />

hur det fladdrade. Huset lystes upp inifrån och jag ville inte stå still<br />

men jag kunde inte röra mig. Brandrök sipprade ut genom ett öppet<br />

fönster på övervåningen och hade jag kunnat se mig själv hade jag sett<br />

hur lågorna speglades i mina ögon.<br />

Nu stod jag där på trottoaren och såg mig omkring. Jag vet inte<br />

vad jag letade efter eftersom det fanns hus att knacka på och någonting<br />

att göra men det var som om jag inte orkade. Som om jag<br />

var för trött. Och vykortet, det var det enda jag kunde tänka på, att<br />

jag hade gått ut för att posta det och pappa som fyllde år. Jag famlade<br />

efter en reaktion, men jag kunde inte. Istället vände jag mig<br />

om, drev blicken systematiskt mellan husen, noterade färger och<br />

husnummer. Utanför hus tjugotre hade tulpanerna börjat blomma.<br />

Hus tjugofems trädgård svämmade över av leksaker och i ett fönster,<br />

ett köksfönster såg det ut som, stod en kvinna och tittade ut. Först<br />

trodde jag att det var mig hon tittade på.<br />

Hade jag varit någon annan hade jag kanske gjort på något annat<br />

sätt. Om jag hade varit någon annan hade jag kanske rusat in<br />

till kvinnan, tillsammans hade vi gjort något, vad som helst och jag<br />

7

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!