Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
det att låta så. Jag räknar inte mina steg eller måste gå på en viss sida<br />
av gatan eller något. Jag går bara helst på den sidan ingen annan går<br />
på.<br />
Det var alltså mörkt, bra. Och alla verkade vara hemma, bra. Men<br />
när gatlyktorna kastade min skugga fram och tillbaka över trottoarkanten<br />
och jag passerade hus efter hus, sakta först sen snabbare ju<br />
längre jag kom, kunde jag känna mitt blod, att det åkte omkring,<br />
att det pulserade. Mina fuktiga fingrar fick svärtan på baksidan av<br />
vykortet att skriva ord på min hud. Grattis, stod det och bara ett<br />
par gator kvar att gå nu, tänkte jag. Så jag gick. Och det var mer<br />
trottoarkanter och husfasader och spetsgardiner. Och hela tiden<br />
kändes det som om någon såg på mig med skarp blick fast jag inte<br />
såg någon.<br />
Efter det kommer jag ihåg exakt i vilken ordning allt hände, jag<br />
är trots allt ovanligt skarp i sådana här situationer, jag reagerar bara<br />
inte efter reglerna.<br />
Först kände jag doften, att den tilltog. Stickande i min näsa, inte<br />
av cigarettrök utan av något annat och starkare. Sen såg jag ljuset,<br />
hur det fladdrade. Huset lystes upp inifrån och jag ville inte stå still<br />
men jag kunde inte röra mig. Brandrök sipprade ut genom ett öppet<br />
fönster på övervåningen och hade jag kunnat se mig själv hade jag sett<br />
hur lågorna speglades i mina ögon.<br />
Nu stod jag där på trottoaren och såg mig omkring. Jag vet inte<br />
vad jag letade efter eftersom det fanns hus att knacka på och någonting<br />
att göra men det var som om jag inte orkade. Som om jag<br />
var för trött. Och vykortet, det var det enda jag kunde tänka på, att<br />
jag hade gått ut för att posta det och pappa som fyllde år. Jag famlade<br />
efter en reaktion, men jag kunde inte. Istället vände jag mig<br />
om, drev blicken systematiskt mellan husen, noterade färger och<br />
husnummer. Utanför hus tjugotre hade tulpanerna börjat blomma.<br />
Hus tjugofems trädgård svämmade över av leksaker och i ett fönster,<br />
ett köksfönster såg det ut som, stod en kvinna och tittade ut. Först<br />
trodde jag att det var mig hon tittade på.<br />
Hade jag varit någon annan hade jag kanske gjort på något annat<br />
sätt. Om jag hade varit någon annan hade jag kanske rusat in<br />
till kvinnan, tillsammans hade vi gjort något, vad som helst och jag<br />
7