Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
slutas, som måste se. Natten tät omkring henne, luften tung och<br />
fuktig. Kringströdda viskningar drar upp revor i tystnaden. Vågor<br />
av sammanpressad luft skickas från mun till öra. Stearinljus flyter<br />
förbi på svartgröna näckrosblad och lågorna bildar små sfärer av<br />
ljus i det omgivande mörkret. Sjukhusrockar och stränga ansikten<br />
fladdrar till och försvinner. Sen ödleögon, små och svarta.<br />
Det är Ellas elvaårsdag. Mamma ligger lealös på sjukhusbritsen<br />
och när pappa drar bort täcket så syns en smutsgul pissfläck breda<br />
ut sig kring hennes underliv. Pappa blir blank i ögonen och tar tag<br />
i mammas hand, sitter så ända tills Ella reser sig upp och går ut.<br />
Varför blir han aldrig sådär när han ser på henne? Varför sitter han<br />
bara där i soffan, framför TV-flimret. Hans frånvarande blick som<br />
ser förbi allt, in i något drömland dit Ella aldrig haft tillträde? En<br />
sköldpadda försöker kravla sig upp för en glasvägg, varje sekund,<br />
varje minut, i tretton år. Men ”bortom glaset” finns inte längre, inte<br />
för Ella och inte för Jonas. Bara natten och viskningarna, tyngdkraften<br />
som pressar henne neråt, Jonas som stirrar på henne med<br />
frågande blick, hans ögon små blekgula lyktor som inte lyser upp<br />
något annat än sig själva.<br />
Hon tar ett djupt andetag och försöker, kisar med ögonen för att<br />
konturerna ska bli skarpare. Kanske darrar något till inom henne,<br />
något som hon för länge sen glömt, eller också så var det något annat.<br />
En vindpust kanske, eller en rent slumpmässig rubbning hos<br />
själen. Hon tar en klunk saft och saknar vinets värme. Drack hon<br />
alkoholhaltiga drycker så skulle hon ha lättare att minnas. Inte så<br />
att hon har slutat tänka på honom. Tvärtom så finns han i allt. Hon<br />
ser hans ögon blänka till i en folkmassa, hör hans röst i en tunnelbanevagn.<br />
Men hon vänder sig aldrig om för att se, stänger bara<br />
av innan något ens hinner sättas igång. Han är livlös, substanslös,<br />
fyllig som bara tomrummet kan vara. Och hon vet ju att ett ögonblick<br />
inte räcker, inte en kväll heller, nej inte ens ett liv skulle räcka.<br />
Det skulle bara väcka längtan efter mer, sen ännu mer, sen sjukhussängar<br />
och vitt mörker. Ögon smalnar till skåror och inte ens tårar<br />
är små nog att tränga igenom.<br />
Viskningar i natten. Festen är i full gång och hon vet inte om<br />
den just har börjat eller om den är på väg att ta slut. Tröttheten
Change language