Untitled

jer det, tar ett tag att lära sig. Inget man pysslar med för att man behöver
någon som handlar frukt. Antar att det finns en rejält ilsken
magiker här i trakten. Om vi... Fågel, lyssnar du?”
Hans fråga kom sig av att damen i fråga hade rest sig upp och
stegade iväg mot dörren.
”För mycket prat, vi dödar den.” var hennes enda replik. De
två männen himlade med ögonen och följde efter. De hann ifatt
henne alldeles utanför dörren där hon stod och spanade i mörkret.
Natten hade smugit sig på helt oväntat och den lilla byn var
nersläckt. Endast några fönster här och där lyste gula och delade
med sig av sitt ljus till gatan tillsammans med den vida stjärnmattan
ovanför. De blev stående där i en halvcirkel vända åt varsitt håll.
Slutligen bröt Vildfågel tystnaden.
”Okej, vart gick dem?”
”Ditåt.” Menviir pekade. Vildfågel satte av med beslutsamma steg,
de två männen rörde sig inte.
”Det där var fel håll va?” kom frågan efter att Vildfågel slukats av
mörkret.
”Jo, jag har ingen lust att slåss ikväll.” blev svaret. De dröjde sig
kvar, beundrande stjärnhimlen ovanför. Bearsk sträckte på sig.
”Du kommer förmodligen att få slåss i alla fall när hon kommer
tillbaka. Hon verkar vara på dåligt humör för tillfället. Kanske inte
var så smart att spela av henne alla pengar.”
Menviir, som just nådde den insikten själv, bleknade. ”Dags och
bli full. Tillbaka in i värmen?”
”Jo.”
De hann precis slå sig ner igen med varsin sejdel i handen när
Vildfågel återvände brett leende.
”Jag dödade den!” utannonserade hon glatt till sin förstummade
publik. Bearsk satt och höll sin sejdel uppochner, undrande varför
det återigen inte fanns något öl i den, så det kom sig till Menviir
att svara.
”Verkligen?”
Solskensleendet försvann och ersattes av ett åskmoln. ”Klart jag
inte gjorde! Ni skickade mig i fel riktning!”
”Vi?” den store mannen smällde ner sin dryckeskärl igen, ”Jag
7