Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
digar henne inte ens en blick, fortsätter bara att sjunga tills låten är<br />
slut. Han har skarpa, markerade drag, brunt rufsigt hår och några<br />
dagars skäggstubb. Sången låter så absurd i allt det morgontrista att<br />
hon börjar fnittra. Rädd för att han ska märka det så vänder hon<br />
sig om mot väggen igen. Hennes tunna kropp som darrar under<br />
lakanet. Det var så länge sen hon skrattade. Sången tar slut och hon<br />
iakttar honom i smyg. Han ligger och stirrar upp i taket, pannan<br />
i veck och kroppen spänd som en fiolsträng. Hon vet inte varför<br />
men hon börjar fnittra igen. Det kommer så plötsligt att det riktigt<br />
exploderar ut ur strupen. Han vänder sig mot henne och fast hennes<br />
första impuls är att titta bort så gör hon det inte. Det är hans<br />
ögon som håller henne kvar. Hans idiotiska ögon.<br />
”Plastjulgranar till salu”, skriker någon ur mörkret. Festen igen.<br />
Ella rycker till och ser sig om. Det är samma röst som förut och hon<br />
vill skrika åt honom att hålla käften.<br />
Han hade verkligen idiotiska ögon! Och blicken dom gav varandra<br />
där på sjukhusbritsarna var verkligen speciell. Men förstod hon<br />
redan då? Han har frågat henne om det flera gånger sen dess och<br />
hon har alltid sagt det han velat höra, att hon förstod direkt, att<br />
hennes liv vändes upp och ner där och då, just i det ögonblicket.<br />
Kanske trodde hon det själv. Men skulle hon ha gjort annorlunda<br />
om hon visste? Skulle hon hellre aldrig ha träffat honom? Hon försöker<br />
föreställa sig hur det skulle blivit då men ger upp snabbt, mattad<br />
av frågans meningslöshet. Tröttheten faller över henne. Hon<br />
famlar efter vind.<br />
”Vad skrattar du åt”, frågar han förnärmat och sätter sig upp i en<br />
enda explosiv rörelse.<br />
”Ingenting”, säger hon småleende, och sen fortsätter dom att<br />
prata tills hon vaknar upp några timmar senare med hans andedräkt<br />
varm mot hennes axel. Det kändes så naturligt allting. Hans<br />
smekningar, att ha honom inuti. Annars brukar hon alltid skämmas,<br />
eller bli förbannad, men nu var hon lugn, ja hon njöt rentav,<br />
något hon nästan aldrig gjort förut. Kanske njuter hon fortfarande<br />
där hon ligger på sjukhussängen med hans läppar lätt mot hennes<br />
axel. Kanske ler hon. Kanske är hon rädd. Hon håller honom så<br />
hårt hon vågar. Försöker läsa sanningen bakom hans slutna ögon-
Change language