Untitled

More documents

Recommendations

Info

jag en gång lämnade, till förmån att få vandra vilse i skogen med henne, söka mig bort i gemenskap och aldrig behöva vara ensam eller ens själv. I gläntor och dungar i den skog som jag åter ska finna livet i ser jag henne i olika skeden av mitt förflutna. Ibland stannar jag upp och slår mig ner för att vila min anständiga sida och få en smak av hennes ljuva bitterhet. Jag kvicknar till efter att ha njutit livet på vårt gamla invanda sätt för länge. För mycket av till och med det minsta, det är jargongen. Lättja är lag. Vissa av Dekadans vanor har blivit mina och kommer alltid att finnas hos mig. Jag kommer alltid brygga starkt kaffe och behöva bita mig i läppen för att inte snusa dubbla prillor. Andra saker har jag vant mig av med, jag röker inte tills paketet är slut längre och en blick behöver inte bli till testosteron eller adrenalin. Det känns som att jag kommer närmare till att uppskatta lugnet. Men tryggheten i strävan vi hade tillsammans kändes som just ett lugn och det drar i mig hela tiden. En gång fanns där också en ambition eller en vision, vi sa till varandra att vi skulle köra tills vi dör. Strävan mot och för att glömmas var det som drev oss. Så vi drev länge omkring och jag letade efter ett definierande av mig själv i förhållande till henne. Under vår relations varaktighet hann hon demonstrera många metoder för att komma bort. Det började så, med att hon lockade mig med skimrande ädelstenar av ljuvt fördärv. Hon gick först och som ett skrämt litet barn strök jag bakom hennes ben och trevade efter hennes hand, men jag följde lydigt. Sen stod jag där, jämsides henne helt plötsligt som en äventyrslysten ungdom som skulle lägga världen under sina fötter. Med kärleken till Dekadans och med den kärleken besvarad fortsatte jag 8
En vän kom ut och så telefonsamtal sedan oro att ingenting blir som förr utan ifrågasättning om varför det måste vara statiskt bara det att turbulensen hela tiden infinner sig aldrig lugn Nej, beskåda framåtrörelsen och accelerationen sortera ut och missa det som ska komma att bli viktigt för prioritet var förälskat i ovisshet om krav ville be om största möjliga tystnad kunna väsnas på sin lilla plats obstru – era i vägen överallt med överflöd på uppmärksamhet En vän kom ut, och vi sa hejdå ville vara jag för identiteten och ha det avklarat 87
Page 4 and 5:
Om en död gagelhöna i Tove Jansso
Page 6 and 7:
Omslag & foto: Viktor Silfverhjelm
Page 9:
Innehåll Johanna Ekeliw...........
Page 13 and 14:
I Hur jag sökte med öppna handfla
Page 15 and 16:
III Med nattens drömmar i imperfek
Page 17 and 18:
V Medan främmande toner letar sig
Page 19 and 20:
Jag behöver en rymd att stirra ög
Page 21:
plankor är breda och blanknötta,
Page 25 and 26:
odd I drömmen vaknade Odd av att e
Page 27 and 28:
var oklar. Rummet var mörkt, han h
Page 29 and 30:
men Odd jublade med livet när han
Page 31 and 32:
Mannen vände sig tillbaka mot tavl
Page 33 and 34:
in här bredvid och tänkte present
Page 35 and 36:
SUddIg Sonett Slurkande suga, som i
Page 37 and 38:
Karin Kåks Läsaren: Vad har du sk
Page 39 and 40:
II Snöridå upp, pudervitt tumland
Page 41 and 42:
IV Föräldrarna berättade om hur
Page 43 and 44:
man kan Inte BevISa teater Jag tän
Page 45 and 46:
har förtunnats, bleknat. Det kansk
Page 47 and 48:
oss, låtsades växande ting. Men d
Page 49:
vrId Ur oSS om nI orkar Vänd oss.
Page 53 and 54:
SIrI Solen faller allt lägre mot h
Page 55 and 56:
gå upp ur sängen när inte Anders
Page 57 and 58:
krypa tillbaka in i sina hålor. He
Page 59 and 60:
ella Viskningar om honom, om Jonas,
Page 61 and 62:
slutas, som måste se. Natten tät
Page 63 and 64:
”Jag tycker om dig”, säger han
Page 65 and 66:
kommer hon nog att göra, det gör
Page 67:
lock. Betydde det lika mycket för
Page 70 and 71:
legoSoldaterna Tärningarna skramla
Page 72 and 73:
poser och försökte överträffa d
Page 74 and 75:
hade ingenting med det att göra.
Page 76 and 77:
”Nejnejnej!” ursäktade sig Men
Page 78 and 79:
prometheUS eld Scenen utspelar sig
Page 80 and 81:
otto: Ditt liv har nu inte varit s
Page 82 and 83:
8 När Amanda tar sin koncentration
Page 84 and 85:
otto: Jag säger ju att det inte g
Page 87 and 88:
konSten att FörSvInna Två veckor
Page 89 and 90:
Lina log där hon stod utanför dö
Page 91 and 92:
vånat tackade ja till. När hon ta
Page 93 and 94:
Som nybliven trettioåring hade Lin
Page 95 and 96:
“Mamma” sa Lina som om hon smak
Page 97 and 98:
Lina som redan som liten varit nyfi
Page 99 and 100:
ett sätt hon aldrig hade varit med
Page 101:
kraftlösa för att kunna öppna p
Page 104 and 105:
104
Page 106 and 107:
mig utför och rinna längs med sam
Page 108 and 109:
& Jag förbereder min humor för et
Page 110 and 111:
tvekSam I UrSlam Jag står utanför
Page 112 and 113:
notan Och det börjar med ett citat
Page 114 and 115:
arkIvet I I mitt rum står ett gamm
Page 116 and 117:
dörren bakom sig, hänger av sig m
Page 118 and 119:
Ibland känns livet acceptabelt, me
Page 120 and 121:
0 Sara Han minns den stora klockan
Page 122 and 123:
och hon knöt armarna om hans midja
Page 124 and 125:
Med försiktiga rörelser prövade
Page 126 and 127:
av den fridfulla bilden. Det är in
Page 128 and 129:
8 jag har några FaStIgheter I mIn
Page 130 and 131:
örjade verkligen gå mig på nerve
Page 132 and 133:
färg och den med vatten och därme
Page 134 and 135:
klänningens snäva former och sen
Page 137 and 138: arbete är en sjukdom likväl som d
Page 139 and 140: Dikten vilas som en sjukdom, smärt
Page 141 and 142: Vi bär vår dikt som en grimas vri
Page 143: Du tror jag tecknar någonting med
Page 147 and 148: Sven Ståhl Från Värmlands djupa
Page 149 and 150: deStInatIon nånStanS Traskar planl
Page 151 and 152: så jag äter vegfärs blir det den
Page 153 and 154: konForm Inavlade sanningsmönster o
Page 155 and 156: skyddar våra barn från sex, våld
Page 157 and 158: QUerUlUS obekväm säng glapp sovru
Page 159 and 160: Blandade haIkU Fotograferar de inre
Page 161 and 162: Sen hämtade han sin rosa analdildo
Page 163: Nadja Timm 0 år. Vadstena. En bit
Page 166 and 167: hon upprymt, snart kunde hon gå! M
Page 168 and 169: Vindens tjutande var högre nu och
Page 171: 7 Johanna Wiberg ”Hon tyckte om a
Page 174 and 175: Jag imiterar din blick, placerar di
Page 176 and 177: det att låta så. Jag räknar inte
Page 179 and 180: 79 Mark Wikström Det simmar en roc
Page 181 and 182: Där emellan, det är då, när jag
Page 183 and 184: Min polare säger han spytt när ha
Page 185: hon hade just börjat gå laget run
Page 189 and 190: Nu står vi stå ska vi är det nå
Page 191 and 192: står du naken mitt på golvet knä
Page 193 and 194: Skillnad på vilja och vilja en som
Page 195: Vi drev genom stan, över gator och
Page 198: victor silfverhjelm hultqvist 98 jo
show all

Untitled

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?