Untitled

–Det är för att du spelar samma usla låt varenda jävla gång, tänkte
jag, men svarade:
–Vaddå, alltid? Jag brukar väl aldrig lyssna när du sitter där och
plinkar. Det är inte ofta i alla fall.
–Nej, kanske inte så ofta, men jag blir ändå nervös när du gör
det. Och den sista tiden har du gjort det flera gånger.
–Gjort vaddå?
–Ställt dig i dörren och lyssnat. Eller vettefan om du ens lyssnar,
men står och stirrar på mig gör du i alla fall.
–Ska vi knulla?
–Va?
–Ska vi knulla?
–Varför säger du så?
–För att jag vill. För att jag frågar dig. Vill du k n u l l a?
–Nu? Jag spelar ju ser du väl, kan vi inte ta det sen?
–Äh, jag skojade bara. Är inte ens särskilt sugen.
– Nehej, nej nej. Hon vände ner blicken igen och såg ut som en
ynklig valp, liten och sårbar. Jag fick sån lust att slå till henne, inte
hårt, men bara för att se hur hon skulle reagera. Om hon skulle
reagera överhuvudtaget.
Efter en liten stund lade hon händerna på gitarren igen och tittade
upp på mig med en uppfodrande blick som för att säga att
hon vägrade spela en enda ton innan jag avlägsnat mig ur rummet.
Jag log brett, slickade mig över tandraden, vände mig om och gick
därifrån.
I köket hällde jag upp en kopp kaffe och satte mig sen på balkongen
för att röka. Benen slängde jag upp på räcket så att tåspetsarna
kom att sticka ut från kanten. Jag tänkte att det skulle vara en
komisk syn om någon som gick förbi på gatan nedanför skulle kolla
upp och se ett par tår vifta omkring, till synes ensamma däruppe.
Mig skulle de inte se.
Jag hade bara hunnit dra ett bloss och två klunkar kaffe när jag
hörde henne spela igen. Let us be lovers, we´ll marry our fortunes together.
I´ve got some real estate here in my bag...Den spröda rösten försvann
nästan helt i vinden och bilsurret. Det är då själva fan att
hon inte kan ta i mer när hon sjunger, tänkte jag irriterat, för det
9