Untitled

jackfickan och muttrar lite förstrött över ungdomens slarv. Själv
hade han inte slarvat den där dagen, han klev på tåget – åkte vidare,
lämnade stationen och Sara bakom sig. Inget är tydligare i
hans liv än just detta faktum. Han lämnade Sara utan att någonsin
ha träffat henne. Och det är just det, känslan av något ofullbordat
eller ofullständigt som förföljer honom, något han inte kan begripa
men som överskuggar denna annars så soliga sommardag. Han
lockas till att blunda och känner, i takt med att tåget glider fram genom
ett kalt Sverige, hur även han glider med, in i det förgångna.
Nödbromsens arga tjut hade ekat genom skogen den gången,
det skar argt av gnisslandet från hjul som tvärbromsade, skrik från
alla håll och kanter, barn som grät. Han föll handlöst framåt och
togs emot av sätet framför sig, då med benen under sig och huvudet
bakåtsträckt. Han blev totalt överraskad och det tog honom
åtskilliga minuter bara att komma på fötter igen. Vad hade hänt?
Ögonblicket innan allt skedde tänkte han på Sara, hon hade hållit
om honom, kramat honom hårt och han hade kunnat känna lukten
av hennes fräkniga hud och värmen från hennes kropp genom
det tunna tyget på klänningen. Instinktivt trodde han nu att det
hade hänt henne någonting och att det var därför tåget stannat.
Kanske var det meningen att hon också skulle ha åkt med, men
kanske hade hon av någon anledning hindrats från att gå på. Han
mindes rösten som ropat hennes namn, kunde mannen ha tvingat
henne bort från tåget och från räddningen? Hans ögon spärrades
upp i fasa inför denna tanke, sen slöts de snabbt och för en stund
blev allt mörkt.
Efter en tid som kändes oändlig började folk röra på sig och han
tog sig mödosamt upp från golvet. Han hade skrapat upp båda
knäna och blodet färgade byxbenen röda. Det ömmade rejält från
nacken och ena handleden, men han trodde inte han brutit något.
Först förstod han inte vad som skett men sen mindes han ropet och
han kände en iskall stråle löpa utmed ryggraden som försäkrade
honom om att hans farhågor varit sanna. Det han behövde göra nu
var att hitta någon som kunde hjälpa honom att hämta Sara och ta
henne med tillbaka dit, till tåget som skulle föra henne i säkerhet.
Det skulle han se till.